Som tidigare utlovats: här kommer alltså de bildtexter ur Svensk filmografi som kommenterar sjuttitalets lite vuxnare filmer. Bilderna kommer kanske att väcka anstöt hos de frikyrkliga läsarna, men betänk att bildtexterna hade blivit än konstigare utan.
Kom också ihåg att detta är kommentarer hämtade ur en synnerligen seriös skrift, i övrigt bara fullspäckad med uppgifter om A-foto, filmlängd och kritikreferat. Det gör det lustiga lite lustigare.
Mera ur Kärlekens språk (Torgny Wickman, 1970).
Det bästa ur Kärlekens språk-filmerna (Torgny Wickman igen, 1973).
Inkräktarna (Torgny Wickman igen!, 1974).
Jorden runt med Fanny Hill (Mac Ahlberg, 1975).
Justine och Juliette (Bert Torn alias Mac Ahlberg 1975 – och ja, det är den Harry Reems).
Den k— familjen (Heinz Arlach, 1976).
Veckända i Stockholm (Ann Mari Berglund, 1976).
Ta mej i dalen (Torgny ”Sjukt produktiv” Wickman igen, 1977).
Kärleksön (Joseph Sarno, mannen bakom Fäbodjäntan, f.ö. nyss avliden, 1978).
Monas hemliga sexdrömmar (Charles Kaufman – nej, inte han med Adaptation – 1979.)
Ja, så ser de ut. Som synes en salig blandning av medvetna lustigheter (veckändan, det bästa) och mer neutrala beskrivningar som onekligen skänker en smula humor åt sammanhanget (tvagning, Harry Reems slaknande) samt rena obegripligheter (vad är det som ska fattas? Jag fattar inte!)
Hursomhaver: så här råkar nu filmerna ha sett ut och så här råkar nu Svensk filmografi-redaktionen ha valt att kommentera dem. Jag, Kalle Lind, tar så klart avstånd från alla sorters pornografi och dylika vederstyggligheter och kan inte lastas för att den här bloggposten ser ut som den gör.
