Min källa inom biblioteksbranschen upplyser mig om att krafter vill byta namn på bokbussen. De vill kalla den ”biblioteksbuss”. Bussen innehåller nuförtiden mer än böcker.
”Vänta bara tills någon har upplyst dem om att bibliotek betyder just ’boksamling’”, säger jag.
”De vet det”, suckar min källa. ”Det finns krafter som vill börja kalla biblioteken för ’mediotek’”.
Också i min barndoms bokbussar fanns annat än böcker: tidningar, seriealbum, grammofonskivor, personal. Ändå kan jag inte minnas att någon upprördes över att ”bokbuss” var en ofullständig varudeklaration. För de flestas del hade den lika gärna kunna heta ”tidningsbussen” eller ”grammofonskivefordonet”. Poängen med ord är inte bara att de beskriver något, utan att de är gemensamma överenskommelser.
I Sverige finns en klåfingrig vana att då och då byta ut begrepp som klingar gammeldags. Det är lätt att förstå resonemanget, men man glömmer att vi i dagligt tal skiter i semantiken.
Man bytte från ”pryo” till ”prao” för att betona att de där två veckorna när man satt och sorterade skruvar inte gav eleverna insikt i hur ett yrke funkar utan bara hur själsdödande arbetslivet kan vara. Resultatet av ordbytet lät dock inte vänta på sig: plötsligt förstod inte två generationer varandra.
För en tid sedan bjöds jag in till Skånetrafikens fokusgrupp för nya biljettautomater (på marknaden 2018). Jag förstod under första mötet att dessa automater, som allt mindre levererar fysiska biljetter, skulle kallas ”självservicepunkter”. Mitt första – och enda – förslag var att absolut inte kalla dem det.
”Nähä, vad ska vi då kalla dem?” frågade Skånetrafiken. ”Tja, kalla dem biljettautomater”, sa jag. ”Det gör alla andra.”
All heder till Skånetrafiken som ändrade sig och nu benämner de kommande biljettautomaterna ”biljettautomater”. Själv blev jag orimligt stolt när jag förstod att de faktiskt noterat min invändning. Dör jag imorgon så skriv på min gravsten: det var han som bidrog till att ordet ”självservicepunkt” aldrig lanserades.
Publicerad i Sydsvenskan 26 april 2016
Samlade krönikor 2011-2018 av Kalle Lind
Nu har du läst en krönika av Kalle Lind men det finns massor fler samlade i en tjock bok med hårda pärmar. Både Adlibris, Akademibokhandeln och Bokus är beredda att skicka hem en till dig för en human summa. Och självklart finns det andra böcker också. De viktigaste hittar du här.
Lämna ett svar