Han stod som vanligt på balkongen och retade sig. På marken nedanför grillade grannarna. Det var förstås orimligt. Låg vinden på från rätt håll kunde han känna stanken från grillkol och majskolvar. Vedervärdigt. Dessutom trivdes de ihop. Detta kunde inte fortgå. De hade bjudit in honom att vara med, men så lätt skulle de minsann inte få honom.
På grusgången spelade några glin boll och satte spår i singeln. Vandalism. Det var nog samma ligister som hade målat det betonggrå redskapsskjulet i klara färger. Han hade fått bort det på nolltid. Han hade klottersanerarna inlagda i mobilen. De hade varit där på några timmar. De skulle bara tvätta bort några offentliga konstverk först. Tur att det fortfarande fanns någon annan som trodde på ordning och reda och sterilitet.
Jaha, nu började grannarna spela musik också. Någon tölp hade mage att dansa. I irritation gick han ut och tog sin bil och körde runt på måfå på gatorna. Han försökte dämpa lite av trycket över bröstet genom att tuta på en cyklist. Vid övergångsställena varvade han upp lite extra för att hinna klämma sig in innan barnfamiljerna steg ut i gatan, men inte ens det fick ångesten att släppa. Han skyndade tillbaka hem för att hinna säga till sina grannar att grilltiden var ute.
Försent. De hade redan gått in till sig när han kom tillbaka. Han letade en stund i mörkret efter grillrester att skriva några arga lappar om. Förgäves. Frustrerad gick han in och satte sig i sin tomt ekande lägenhet. Lyssnade han noga kunde han höra grannar umgås i trappuppgången bredvid. Han såg på klockan. Om fyrtiosju minuter kunde han ringa störningsjouren. Han ställde alarmet om han skulle råka somna innan dess.
Nånstans måste det finnas en lycklig människa vars tillvaro han kunde begränsa. Först den dagen när alla hade lika tråkigt som han kunde han bli riktigt glad.
JA!: Mats Jonsson-serien i nya Galago: ”Sågade trävaror”. Årets viktigaste berättelse.
NEJ!: Shortshatet varje sommar. Underben är den enda icke-motbjudande manliga kroppsdelen.
Publicerad i Sydsvenskan 17 juni 2015
Samlade krönikor 2011-2018 av Kalle Lind
Nu har du läst en krönika av Kalle Lind men det finns massor fler samlade i en tjock bok med hårda pärmar. Både Adlibris, Akademibokhandeln och Bokus är beredda att skicka hem en till dig för en human summa. Och självklart finns det andra böcker också. De viktigaste hittar du här.
Lämna ett svar