Jag är beroende av Knark, en bok vars titel troligen kommit till för att krönikörer ska kunna vitsa om den. Den är skriven av Magnus Linton och utgörs av en anklagelseakt mot svensk narkotikapolitik från 1960-talet till nu. Det är svårt att inte bli engagerad.

Under det svenska 1980-talet bestämde man sig för en nolltolerans mot knark. Att vara påverkad av nån sorts substans blev olagligt och skäl att sättas i fängelse.

Man bestämde sig också för att allt som inte var alkohol eller tobak och som gjorde en mer eller mindre snurrig var knark. Marijuana lades i samma pott (pun intended) som tvättmedelsspetsat heroin.

Enorma samhällsresurser lades på kampanjer. Föräldrar fick lära sig hur man kroppsvisiterar sina tonåringar. Tonåringar fick lära sig att allt bruk är missbruk och att allt missbruk leder till psykoser.

Till mitt mellanstadium kom en farbror från ANT och satte sig bakochfram på en stol och förklarade att den unge knarkarkille som ville finansiera sitt knarkande skulle tvingas ”vända upp röven för bögar”. Vilket med samma obönhörliga logik skulle leda till aids.

Ett enigt politiskt etablissemang slog fast att knark ”inte hör hemma här”. Det var en inte oviktig del i resonemanget: knark var osvenskt. Det var en utländsk kräftsvulst i den svenska samhällskroppen som infekterade allt rent och oanfrätt. Ändå dog tjugo gånger fler i trafikolyckor än av överdoser.

De flesta sorters narkotiska preparat är mer eller mindre livsfarliga i olika stora doser. Problemet var inte att man ville skydda oss från fara.

Problemet var att man faktiskt inte brydde sig om knarkarna. De där stackarna som, trots att de fått veta att knark är bajs, ändå trillade dit. De fortsätter än idag att dö, ofta av infektionssjukdomar som kunnat hindras om någon – exempelvis samhället – gett dem en ren kanyl.

Jag tror att Sverige en dag kommer att ha en oneurotisk och ickemoraliserande narkotikadebatt. Jag är dock rädd att det inte hinner ske under min livstid.

Knark.

Publicerad i Sydsvenskan 30 september 2015

Samlade krönikor 2011-2018 av Kalle Lind

Nu har du läst en krönika av Kalle Lind men det finns massor fler samlade i en tjock bok med hårda pärmar. Både Adlibris, Akademibokhandeln och Bokus är beredda att skicka hem en till dig för en human summa. Och självklart finns det andra böcker också. De viktigaste hittar du här.