Säga vad man vill om gamla tiders, ibland lätt sentimentala, ibland något domedagspredikande, ibland lite väl informativa, visdiktare – men de visste hur man döper en visa. Min topplista för tillfället:
-
- ”Guds dråpliga underwerk, en till allmagtens ära kort men sannfärdig berättelse om den nyligen uppenbarade hälsokällan uti Elfsborgs län och Bottnaryds socken”
- ”Den fasansfulle fader-, moder- och brodermördarens hemska dåd, föröwadt i Harastorp den 9 april 1877”
- ”En sorglig visa och fullkomlig berättelse om den gruflige fyradubbla mördaren, giftblandare-presten Pastor Lindbäck i Silbodal i Wemland, samt den till döden dömde mördaren Göthes”
- ”En märkwärdig beskrifning eller samtal emellan twenne fruntimmer om den fattiga fader- och moderlösa flickan Maria Charlotta Wilhellmina Ekström”
- ”Tre rubbade syskon”
Bubblare:
- ”Drinkarflickans död”
- ”En ny wisa, om ett olyckligt bröllop, hwarwid soldaten Johan Palm genom en bondes obetänksamma begagnande af bössa under sjelfwa dansen blev skjuten i ansiktet, hwarigenom han, efter mycket lidande wäl blef wid lif, men dock förlorade synen”
- ”Mördaren Pehr Victor Göthes sista och upprigtiga sjelfbekännelse öfver sitt å Mamsell Anna Sofia Forsberg föröfvade mord, orsaken dertill, jemte alla de rysliga omständigheter, som varit förknippade med detsamma” (som naturligtvis är en sorts pendang till titeln på plats 3)
Listan uppdateras förstås hela tiden så stay tuned.
Björn Aidemark
Alltsammans för tankarna till biofilmens trailer. Viljan att berätta såpass lite för mycket om verket att upplevelsen av verket kan bli lidande. Måste vi veta att Palm överlevde .
Brempi
Hej! jag tänkte att jag rättshavererar om 50-talets revyscen här istället för på twitter, det är mer stylish!
Jag lyssnade på ett avsnitt och du började prata om repade "oj! nu gick dom utanför manus" i 30-talets Sverige och hur upprörd du var över det (började skratta över att du lyfte frågan sisådär 80-år senare).
Hur som min farfar (Knut) och min extra-farfar (Gösta), tyvärr är båda avlidna annars skulle du få telefonnumret (jag tror du hade kunnat få ut mycket av att prata med en man som ägnat hela sitt liv åt att hålla anekdotfyllda föreläsningar à la Baron Von Munchhausen – fast med skillnaden att alla anekdoter utspelade sig i Motala-Borensberg).
Hur som dom var revykungar i en liten östgötsk stad på 50-talet, antagligen genom sitt engagemang i den lokala nykterhetslogen hade dom getts tillträde till en lokal och en scen och tog tillfället i akt att sätta upp en oombedd lokalrevy i sådär 15års tid.
Den anekdot Gösta (med tilläggsnamnet Rolig) gillade att berätta om från sin tid som lokalrevyskung handlar om att han gick utanför manus i en scen när han och farfar-Knut satt och metade. Gösta kände att manuset inte höll och bestämde sig för att gå utanför manus.
G: "…men du förresten vad fiskar du?"
K: "abborre"
G: "hur kan du veta det om du inte fått nåt?!"
Varvid Gösta alltid muntert brast ut i ett gapskratt, "där satte jag allt Knutte på pottkanten/ den var han inte beredd på"
En rolig detalj med deras lokalrevy var att drygt hälften av allt material hade dom stulit från en revymakare i Norrköping. Vilket fick den fatala och lika anekdots återberättade konsekvensen av att ett par av deras fans åkte till Norrköping för att gå på revy och ställde sig upp och gjorde stor scen av att Norrköpings stora revymakare hade snott sina skämt från Knutte och Gösta i Borensberg.
jaja det var min mossiga berättelse om revyer i 50-talets landsbygd.
kulturarbete
Jag älskar det här inlägget. Däremot minns jag inte riktigt när jag upprördes över att man gick utanför manus på 1930-talet. Verkade jag genuint upprörd så råkade jag nog bara vara en god skådespelare de sekunderna.