Man ska komma ihåg när man närläser Evert Taubes texter och hittar citat och ordval som inte rimmar med det officiella paradigmet 2011, att det ofta är citat lagda i olika sjömäns och livsnjutares munnar. Det var alltså inte tvungetvis Evert Taube själv som tyckte det ena eller det andra om kvinnor och svarta. Det var olika gubbar som Evert Taube tyckte var värda varsin visa.
Och även om det ibland är lätt att förväxla återkommande figurer som Fritiof Andersson och Rönnerdahl med herr nationalskalden själv, så är det ju inte självbiografiskt. Hoppas jag. Tror jag. Förutsätter jag.
I ”Tatuerarevalsen” är det en Andersson, som vi kan gissa heter Fritiof, som för ordet. Som så ofta annars hos Taube utspelas det hela på dansbanan. Andersson är tatuerare i Bahia men har av okänd anledning tagit sig till Saltsjökvarn, där han uppenbarligen fördriver tiden med kurtis. Sången utgörs alltså av en danskonversation, eller rättare sagt av Anderssons del av konversationen. Damen i fråga får inga repliker utan verkar mest lyssna till Anderssons associativa pladder.
Andersson hoppar mellan ämnena: lite smicker (”Va’ ni klär i den där klänningen ni bär!”), lite väder (”Ja, det är ingen kyla ikväll, det kan jag hålla med!”), lite jobbsnack (”drakar och ormar kring armar och ben / sol, stjärnor, tron, hoppet, och kärleken”), lite lägesstatus (”ganska mycke folk på banan ikväll / trevlig och bra musik / fastän antik!”) – och lite gammalt hederligt rashat.
Urban
Själv tror jag ibland att visan bara kommit till för att Taube tycker att det är roligt att sjunga om Bahia – rimmar roligt och man måste slå upp var det ligger.
Det är väl ett uppenbart raggningsförsök där det är tänkt att det är danspartnern som ska vara anledningen till att verksamheten flyttar till Sverige. (Ach dessa Tauberelationer som går från presentation till inbokad vigsel på samma tid som det tar att spela en sida på stenkakan.) Men hur ska man egentligen tolka slutet där de första raderna upprepas? Jag kan inte låta bli att se det som att damen skrattande ger honom nobben och att Andersson går vidare till nästa donna med precis samma affärsidé men med en annan birollsinnehavare.
U.J.
Urban
Själv tror jag ibland att visan bara kommit till för att Taube tycker att det är roligt att sjunga om Bahia – rimmar roligt och man måste slå upp var det ligger.
Det är väl ett uppenbart raggningsförsök där det är tänkt att det är danspartnern som ska vara anledningen till att verksamheten flyttar till Sverige. (Ach dessa Tauberelationer som går från presentation till inbokad vigsel på samma tid som det tar att spela en sida på stenkakan.) Men hur ska man egentligen tolka slutet där de första raderna upprepas? Jag kan inte låta bli att se det som att damen skrattande ger honom nobben och att Andersson går vidare till nästa donna med precis samma affärsidé men med en annan birollsinnehavare.
U.J.
Clas Kristiansson
Jodå
Kanske du tar upp hans hyllningsvisa till Gustaf V också…
Länge leve Gustaf den femte
och hela hans hus därjämte
Lär ha skrivits när han sökte ett större stipendium.
tompa
En given serie, som inte passar in här, vore en genomgång av valser och melodier som heter nåt med yrken. Själv kan jag bidra med Lasse Dahlquists "Stuvarevalsen".