Som alla sjuttiotalister med självaktning gillar jag naturligtvis Trazan & Banarne. Dock är det bitvis förbryllande att se och höra de gamla programmen och plattorna på nytt. På sjuttiotalet pratade ingen om målgrupp, vilket gör att man ibland frågar sig vem gubbarna i maskeradkostym pratar till.
Lasse Åberg har i intervjuer varit väldigt tydlig med att han utgick från sig själv när han satte ihop programmen. Det är uppenbart med tanke på den myckna förekomsten av åbergska artefakter: brylcreme och myggjagare, femtiotalsestetik, rock´n´roll och skräckfilm, kärleksfull bonnkomik och sävliga vitsar.
”Apanssons yrke” (skriven av den sjuka humorns introduktör i Sverige, Lasse O´Månsson) refererar hejvilt till personer och företeelser långt ovanför kidsens tidsenliga Skorpan Lejonhjärta-frisyrer. Apansson bör ”behärska poesi, reguladetri och frippe”. Dessutom sotar han brillor åt Garbo, gör recepten åt Wretman och ordnar röka åt hökar. Vi får också veta att Brunte – gissningsvis Apanssons häst – ”harvar vid Harvard”.
Bortsett från det tunga oset av jazztobak som vilar över texten, är allusionerna något avancerade. Det är dock något barn i allmänhet skiter blankt i. Så länge det svänger spelar orden föga roll.
Ändå funderar man ibland vilka apan och … tigermannen? … vänder sej till. Sången om Kalle Klant – Rökkollapsen – har ett antiröktobaksbudskap som väl sjuåringar i gemen inte känner sej personligen träffade av. Och de tonåringar som borde tagit till sej texten låg väl och sov när Trazan & Banarne sändes på jullovsmorgnarna:
Kalle Klant som just fyllt tio
står och drar sitt första bloss.
Ville likna dom på bio
Vara lika tuff förstås
Fyllde elva, köpte pipa
Cigaretten den blev dyr
Med små luftrör som hörs glipa
sätter han på pipan fyr
Varje morgon ses han rusa
ner till tobakshandelns dörr
Och vid tolv han börjar snusa
– sånt dom ofta gjorde förr
Nu fick Kalle i sin skalle
att gå över till cigarr
Kalles farfar varna Kalle
Kalle sa: din gamla narr!
Kalle Klant och Kalles farfar
är nu borta bägge två
Kalle Klant hann fylla tretton
Kalles farfar nittitvå
Kalle ses nu ofta spöka
ner kring tobakshandelns dörr
men nu har han slutat röka
– det han inte kunde förr!
Innehållet var djupt känt. Jag minns Lasse Åbergs namn från antirökkampanjer på åttitalet och ringer man upp honom och ber snällt kan man än idag få höra hans bästa antirökskämt (”Det är bra motion att röka, lungorna tränas varje gång du hostar!” – det här vet jag därför att gamla kollegor till mig naturligtvis har prövat).
Och jag är präktig nog att instämma i budskapet (även om jag betvivlar att särskilt många elvaåringar nånsin rökt pipa och särskilt många trettonåringar rökt ihjäl sig). Men jag är som sagt väldigt osäker på vem som ska ta det till sig.
Medelklassman
Lasse Åberg känns överlag som en ganska överflödig kulturperson. Eller i alla fall hans kulturgärning känns redundant.
mrarboc
Min morfar började röka pipa när han var 10 år (!!!), slutade när han var 40+ och levde till han var 86. Fast numera kan det gå veckor och månader utan att jag ser någon alls röka pipa…
Henrik
Inte ovanligt med folk i tidigare generationer som börjar röka i 10-års åldern.
Annars var väl målgruppen då som nu folk med sinne för humor.
Stoffe
…och just nu (samt på lördagsmorgnar) kan man se just Traxan och Banarne på Barnkanalen.
Trampe
Det är väl Barbro Lindgren som skrivit kollapson, vill jag minnas.
Det som är så bra med Trazan-programmen är just att tonen är så avspänd och otillgjord. Inget överdrivet daltande med förställda röster, eller alltför mycket spänt omkringhoppande, utan ganska naturliga tonlägen och skön jazzfeeling på musiknumren. Åtminstone som jag minns det. Det är barnprogram som är gjorda för barnen och som kan uppskattas av vuxna också, och framförallt inte barnprogram gjorda för idioter (dom finns, och bör utrotas).
Anonymous
Visan om Apanssons yrke är en förkortad och barnanpassad version av O'Månssons sång om Läns-jätten. Åberg tyckte nog inte att någon som "var butler åt Hitler" passade i ett barnprogram.
Hela texten finns här. Rulla ner en tredjedel av sidan för att hitta mästerverket.
Jessica
Ett annat tips på barnprogram där man verkligen kan undra över målgruppen är Privatdetektiven Kant. Den gjordes av Tårtansnubbarna och är helt sjuk och bitvis otäck. Här refereras det till både psykiatri, religion och ren jävla skräck.
Kalle Lind
Jessica: privatdetektiven har jag skrivit om på
http://kulturarbete.blogspot.com/2008/10/ett-orimligt-lngt-inlgg-om-en-gammal.html
Henric
Antirökvisan har ju iallafall ett innehåll som går att uppfatta. Mer än man kan säga om inledningen på följande avsnitt http://www.youtube.com/watch?v=EXrq2EDvZfM&feature=related
Två utspökade vuxna män hoppar i en tigerrandig trampolin i EN MINUT OCH TJUGO SEKUNDER. Så här i You Tube-åldern har man ju återsett en del klipp från gamla barnprogram som inte riktigt drabbats av MTV-estetiken men det här är ändå, även i jämförelse, oerhört pajigt.