… var titeln på en liten debattbok, författad av bland annat Aftonbladets gamle chefredaktör Gunnar Fredriksson. Den kom ut 1967, bara några år efter att Ingvar Carlsson m.fl. skrivit den republikanska debattskriften Författningsreform – nytt alternativ, Vilhelm Moberg förklarat att Därför är jag republikan och Herbert Tingsten på DN:s ledarsida kungjort hur förlegat och odemokratiskt det monarkistiska statsskicket var.
På sextiotalet var den sittande kungen Gustav VI Adolf gammal som gatan och kronprinsen Carl Gustaf ung och tämligen oförstörd. Många var de sossar och liberaler som tyckte tiden var mogen att införa den där republiken som det tjatats om i decennier. Om allt gick som beräknat skulle nämligen gammkungen hinna dö innan kronprinsen var myndig – ett mer lysande tillfälle att tömma slottet och ändra lite i grundlagarna hade väl aldrig funnits.
Nu blev det som bekant inte så. Erlander och Palme tyckte inte att det var värt striden – de bestämde ju ändå över det viktiga. Men det hade kunnat bli så. Om detta kom jag att berätta när Sydsvenskan bad mig att skriva en kontrafaktisk historieskildring.
Frågar ni mig blev texten tarvligare mot sossarna än mot kungahuset. Ändå räknar jag kallt med att fler rojalister än sossar kommer att höra av sig till Sydsvenskan-redaktionen.
Urban
Ett bra och avskräckande val av president.
När vi diskuterade sådant på gymnasiet var jag kluven i frågan: visst var det svårt att försvara monarki men om statsöverhuvudet skulle väljas efter popularitet skulle ju Loket vinna!
Och jag har haft studiekamrater som med viss hetta försvarat monarkin med argumentet att ”det ska åtminstone inte Big brother-Linda kunna bli!” (Ja, exemplet kändes tydligen relevant på den tiden.)
U.J.
magnus
FIn kontrafaktik! Önskar det vore rena fakta.
En fråga: Hur kom det sig att CG kom in i Riddarhuset? Var det Ploppe eller Pruppe som kuppade in honom?
Ätten i sig är inte introducerad där. (om jag nu minns rätt)
magnus
Kalle Lind
Magnus: jag har faktiskt tänkt på det. Jag tror att följande skulle hända: samtidigt med att monarkin monterades ner tog man bort Riddarhuset som en institution med faktiskt inflytande (vilket väl hände i verkligheten typ 2003). I den vevan blev Riddarhuset helt och hållet en intresseförening med rätt att egentligen göra vad dem behagade. Och inget smällde rimligen högre för Wachtmeistrarna och Wehtjarna och Natt och Dagarna än att få introducera Bernadotterna i klubben.
Det gick liksom inte att få plats med alla och-det-ledde-till-och-det-ledde-till så en del fick finnas implicit. På samma vis ärvde inte CG Bertils hus förrän efter Bertils död 1997 (fullt logiskt), utan har bott på andra adresser på Rivieran perioden 73-97. Etc.
magnus
Åh, tack.
NU minns jag Tänk att jag hade glömt. 70-talet är ju så lång bort.
magnus
Tam
Har Kalle blivit kidnappad av fanatiska rojalister? Jag börjar bli orolig!
Kalle Lind
Tam: du menar för att här inte har blivit ordentligt uppdaterat? Det är så jädra mycket som tar tid, men imorrn kommer ett nytt inlägg. Om en man med ett skägg. Minst en man. Med minst ett skägg.