Den här tycker jag att det är konstigt att ingen uppmärksammar.
Den är alltså skriven av Jan Guillou. Ni känner säkert till honom. Han har skrivit böcker om hur Hamilton spöar folk i underrättelsetjänsten och hur Arn spöar folk på medeltiden och hur han själv spöar folk på internatskola.
Gudarnas berg utkom så sent som 1990. Det är alltså ingen ungdomssynd från den där mörka tiden mellan IB och Rekord-Magazinet, då Guillou i sin egen framgångssaga var utstött av etablissemanget och tvingades hanka sej fram.
1990 gav Jan Guillou också ut den femte Hamilton-romanen Den hedervärde mördaren, krönikesamlingen Åsikter samt Stora machoboken. Det ligger alltså nära till hands att tro att Jan Guillou inte la ner så hemskt mycket tid på sin science fiction-roman.
Det ligger också nära till hands att tro att han som omslagstecknare valde samme kille som illustrerar Vakna! och Vakttornet.
På omslaget presenteras för övrigt Guillou – redan då Sveriges mest kände journalist och bestsellerförfattare – i märkligt distanserade ordalag:
En spännande science-fiction-berättelse om en annan planet civilisation av den skicklige författaren Jan Guillou.
På ett vis är det naturligtvis inte konstigt att Guillou har skrivit science-fiction. Hela hans författarskap har vilat på pojkrumsromantik – riddare, spioner, agenter – så på ett vis är det egentligen konstigare att han inte skrivit några sjörövar- och musketörsromaner.
Det konstiga är som sagt att Gudarnas berg inte blev en minor classic jämte Hamilton och Arn.
Samt förstås innehållet.
Gudarnas berg utspelar sej alltså om några hundra år, då huvudstaden i landet Skandinavien heter Köpenhamn och jordens fem länder har varsitt stort stjärnskepp som kan döda hela befolkningen om de används, varför man alltså måste se till att inte börja kriga så att de kommer till användning.
Det är onekligen lite Orwell över det hela. Fast mest George Lucas:
I kalvningssäsongen år två, stevansk tid i det Gudomliga Imperiets tideräkning, kom det uppror i det tätast befolkade landet, nummer 5, som Lara länge hade varnat för.
En galen tant startar krig för att komma åt jordens vattenreserver, varför huvudpersonen Steva – en elvaårig tjej – och hennes familj flyr iväg i ett av stjärnskeppen. De hamnar då, efter att ha legat nerfrysta i stjärnskeppet i två miljoner år, på en planet där folkslaget mogerna slaktar urinnevånarna stevaner – ett människoliknande folkslag som livnär sej på vattenödlor och frukt och som sover i högar i stora sovgropar.
Det är ungefär så konstigt som det låter:
Dom fyra moger som stod närmast sovgropen såg ut att vara något större och kraftigare än dom andra. Så började dom lyfta upp stevaner ur gropen, en i taget. Sen öppnade dom sina stora gap och bet hastigt till över nacken på den dom höll i så att man kunde se hur den liksom sprattlade till.
Sen skickade den som bitit ihjäl en stevan sitt offer till nästa man i kedjan. Och när den första döda kroppen kom fram tog närmsta mog resolut hand om den, sänkte sina stora huggtänder i buktrakten och slet sen med ett ryck upp skinnet på buken.
När det var klart vände han stevanen upp och ner, med buken närmast vattnet och sträckte in en av sina händer i buken och började slita ut maginnehåll och inälvor som han lät driva ner i strömmen. När stevanen var rensad sköljde han bukhålan med vatten och sen bet han tag över huvudet så att han fick av benen inne i nacken och slet av huvudet och slängde det i vattnet efter inälvorna.
Donny H
Är boken på riktigt? Känns som nått man måste läsa.
Gustaf
den där hade man missat, måste läsa
i övrigt så gillar jag Guillous messerschmidtattityder, härlig läsning så länge som han inte petar med sin fingrar i nåt man tycker om 😉
Ulrika Good
Du glömde alla damer som med automatik åtrådde Jania och slogs om att få ligga med honom.
Kalle Lind
Donny/ Gustaf: det är klart att boken är på riktigt! Jag sitter väl inte och hittar på! Det får andra – Guillou t.ex. – göra. Hela poängen med den här bloggen är ju att förmedla fakta vi inte trodde.
Ahrvid
Det är dock inte Janne G:s första sf-roman. Han *debuterade* som romanförfattare 1971 med Om kriget kommer, som är en s k alternate history-historia som handlar om hur Sverige invaderar Sydafrika (!) för att största apartheid-regimen.
–Ahrvid
http://www.skriva.bravewriting.com (e-postlista för sf/fantasy/skräck-författande)
M. Altemark
Denna bok minns jag att vår lärarinna i svenska hade som högläsning när jag gick i mellanstadiet. Den har ibland dykt upp i minnet, men jag har bortförklarat det som att det var alldeles för konstig litteratur för att ha funnits. Guilliou alltså! Det kunde aldrig min mellanstadiehjärna tänka sig.
Lukas
Jag tror jag läste den här boken på lågstadiet. Jag minns inte mycket av den, och kopplade inte att Janne skrivit den.
Johan Persson
Jag har också fått läsa Gudarnas berg på mellanstadiet. Innebär detta alltså att någon kulturbyråkrat vid något tillfälle tyckt att det varit lämpligt att köpa in ett lager av Guillou-SF och skicka ut dem till Sveriges mellanstadieskolor?
Rolig kuriosa är att en utav mina klasskamrater, som nog inte utsattes för så mycket litteratur i sitt hem, fullkomligt älskade Gudarnas berg. Han läste om den upprepade gånger samtidigt som han inte läste några andra böcker. Gudarnas berg var för honom litteraturen. Så kan det gå.
Feedback66
Hehe, den här boken har jag faktiskt läst, tror det var i slutet av mellanstadiet. Minns till och med att jag tyckte den var ganska spännande.
Lolita Kane
”Han styrde vant och skickligt och gentlemannamässigt och snyggt och intelligent undan. Han tänkte på hur intelligent han själv var.”
Det går ju inte att sammanfatta Guillous romaner på ett mer träffsäkert sätt. Vilket ondskefullt skratt min strupe tillät sig att yttra vid dessa rader!
Däremot läser jag nu ”Kolumnisten”, och jag måste säga att Guillou gör sig herrans mycket bättre i samhällskritiken än i skönlitteraturen/sci-fi.
Qrill
Håller med Lotten, lyckades hitta era gamla podcasts från tiden på P3. Folket på jobbet såg ganska oroade ut när de faktiskt hittade mig i fosterställning, gråtandes av skratt när jag fick höra om Jarnia.
Matti
Ha ha! Underbart.
Jag lånade faktiskt Stora machoboken här om dagen, bara för att … förfäras? Vilken sanslös bok! Du borde recensera den här på bloggen …
UF
Jan Guillou har själv sagt om den här boken att det egentligen inte är SF eftersom temat med rymden och så är så välkänt av alla nuförtiden. Ungefär så.
John Carter of Mars
Fy fasiken vad jag hatar när författare inte vill erkänna att de har skrivit science fiction. Tänkte just säga att det var bra att JG åtminstone inte skrev ännu en trött dystopi som snor allt från Huxley och/eller Orwell, men blev besviken när jag läste UF's kommentar.
Julia
Jag har också läst den! Flera gånger, när jag var ganska liten. Folk har inte alltid trott mig när jag sagt att Guillou skrivit SF för barn.
Linus
Det jag minns av den var att det var en svårt religionskritisk bok, alla konflikter som beskrivs härleds till religion, och det är väl uppenbarligen så att han försöker lära barnen någonting också. Jag har den här, ska prova att högläsa den för 5-åringen.