På sjuttiotalet pratades det mycket om vänstervridningen i Sveriges Radio. Än idag hävdar vissa nyliberaler att SR och SVT är nåt slags kommunismens sista bastioner. Jag har haft en del att göra med bägge kolosserna och kan upplysa er oroliga: så är inte fallet.
Ett av de mest flagranta exemplen på sjuttitalets vänstervridning var Ville, Valle & Viktor (mer här och här)- tre showartister som i två teveserier lärde barnen att ifrågasätta och att ”centralbyråkrat” betyder ”ungefär detsamma som knöl”.
Den första serien kom på LP 1971 och innehåller ”16 låtar och dialog”. Det är klart att det är vänstervridet.
Valle (Anders Linder) drömmer om en röd planet ”där alla har vad de behöver och alla gör vad de förmår” (som ju refererar till ett Marx-citat, populariserat av Brecht i ”Dialektikens lov”).
Uppåtsträvaren Ville (Jörgen Lantz) förklarar pedagogiskt varför lekplatserna i förorterna är mindre än p-platserna: ”Vilket kostar mest – en bil eller ett barn?”
Revoltören (och dockan) Viktor (Hans Wigren) frågar, när gänget ska ut i världen: ”Är det så där också, att det är några som försöker bestämma och några som lyder?”
I ”Fiskvisa” rimmas ”trasig eternit” på ”vattnet som var rent förut är numer fullt av skit”.
I ”Bilar bilar” rappar Viktor att bilarna ”gör hela centrum/ till dödens väntrum”.
På sin norrlandstripp hittar gänget en avfolkningsbygd. Skyltarna annonserar ”affären är stängd” och ”bussen har upphört”. Ville försvarar så klart dåtidens urbaniseringspolitik och hävdar att de operativa centralbyråkraterna ”ser till att allting flyter”. När Valle och Viktor då kastar honom i vattnet (för att se om även Ville flyter) ropar han: ”Jag flyt´ int´!”
En ganska rolig anspelning på dåtidens välbekanta slogan ”vi flytt´ int´”, använd av de norrlänningar som skulle utlokaliseras för att fylla ut de nybyggda mögelhusen runt storstäderna.
Samtidigt sjunger för övrigt Valle och Viktor om centralbyråkraten:
Han måste jobba och se till
att människor inte får bo där de vill
Man kräver resultat av en centralbyråkrat
Men vem är det som kräver?
Men först och främst vill jag nog påstå att Ville, Valle & Viktor handlar om ifrågasättande. Och även om det nu var Mao som råkade copywrita frasen ”det är rätt att göra uppror”, så måste man inte stå bakom folkmord och massvält för att tycka att kritiskt tänkande är sunt.
När Viktor frågar ”varför?” svarar Ville ”därför”. Viktor replikerar:
Man har rätt att fråga varför
Man har också rätt att få ett svar
för annars är det ingen mening med att fråga
Jag kan inte tycka att det är knäppt eller ens kontroversiellt att framföra dylikt i ett barnprogram. Jag kan inte heller se det principiella problemet med att upplysa barn om existerande faktum som miljöförstöring och omänsklig byggnadspolitik.
Det är faktiskt inte Anders Linders fel att samhället hade – och har – sina fläckar. Det är samhällets.
DanielW
”Än idag hävdar vissa nyliberaler att SR och SVT är nåt slags kommunismens sista bastioner.”
Det var intressant att höra Cecilia Stegö-Chiló – hon som skulle ha varit kulturminister om hon betalat tv-licensen – uttala sig om det där. Hon avfärdade lite överraskande hela idén om Public Service som vänstervridet som dumheter.
Anonymous
Ja, det vimlar av moderater på P1.
Visst är det så?
.
Vilket jättebra inlägg, Kalle!
Kalle Lind
Anonym: jag anar spår av ironi i din kommentar. Nummer ett så har jag träffat en och annan arrogant högerfigur som arbetat för P1 (inga namn, men H****c B*******m är ett). Nummer två är väl P1 inte hela SVT och inte ens hela SR?
Jag lovar: Annie Wigelius har inte läst Das Kapital. Och hon bygger inte sin programpolitik på nån hegeliansk dialektik.
DanielW
”Än idag hävdar vissa nyliberaler att SR och SVT är nåt slags kommunismens sista bastioner.”
Det var intressant att höra Cecilia Stegö-Chiló – hon som skulle ha varit kulturminister om hon betalat tv-licensen – uttala sig om det där. Hon avfärdade lite överraskande hela idén om Public Service som vänstervridet som dumheter.
Gubben Far
Flagranta exempel vet jag inte. Mest uppenbara provet på vänstervridningen i barnprogrammen? Låt gå för det då. Mest kända kanske. Men Ville, Valle och Viktor hade i alla fall läst på om teaterns dialektik. Teserna och motteserna ska finnas mellan och inne i rollkaraktärerna. Därför försvarar Ville systemet när Viktor frågar. Då blir det dialektik. Då öppnar man sig för frågor som kanske kan vridas lite åt höger också. ”Jag gör ju bara mitt jobb” säger centralbyråkraten. Det var väl bra att de lät bli att sträcka pekfingret mot barnen och säga: nu är det er tur att göra revolution!
Anonymous
Kan du lägga till någon mer bokstav i namnet med stjärnorna Kalle, jag fattar inte…
Vill också passa på att länka till den här artikeln som kastar ett annat ljus över journalister som vänsterfolk:
http://www.dn.se/opinion/debatt/moderaterna-storsta-partiet-bland-samhallsjournalisterna-1.501065
Urban
Hej
Det här borde jag nog postat på något annat ställe – typ i anslutning till inlägget om Lundells sex veckor 1967 som gav mig insikten – men det får gå här.
Det slog mig att det inträffar ett säreget ”jubileum” i år. Till sommaren har Ulf Lundell ägnat 42 år åt att älta/sörja/längta tillbaka till 42 dagar. Jämnt ett år för varje dag alltså.
Det måste väl uppmärksammas på något sätt?
Men så är ju också meningen med livet, universum och allting 42.
Fast av någon anledning tror jag inte att Douglas Adams läst vidare mycket Lundell.
U.J.
embla
Moderaten Mats Svegfors är ju VD för hela SR-rasket numera ju. SR är smygnyliberalt, förstår ju var och en genast då.
När Mao sa att det var rätt att göra revolution, anspelade han enligt vår lärare i österländsk filosofi på en traditionell syn på kejsaren (eller Kinas ledare) som innehavare av Himlens mandat på jorden. När kejsaren förlorat Himlens mandat (vilket kommuncierades genom jordbävningar, översvämningar och andra naturkatastrofer), var det moraliskt rätt att göra revolution och störta kejsaren till förmån för ett nytt kejsarhus (eller i detta fallet, ett kommunistparti). Många kineser ansåg förstås vid tiden att det var vad som hade skett.
Jonas
Ska inte Valle vara en parodi på en velig folkpartist? Medan Ville och Viktor är spiksäkra så svänger Valle fram och tillbaka. Eller är han en KPML(r)-parodi på socialdemokratin?
Och en del av Ville, Valle och Viktor är bara ren förvecklingshumor, som när de alla låtsas vara sina rika farbröder (eller vad det är) och sitter och dricker silverte.
Kalle Lind
Jonas: jag tror inte att deras roller ska tolkas fullt så konkret. Ville är konservativ och auktoritär, Viktor är radikal och ifrågasättare, Valle är kappvändare och velig. Exakt var på tokvänsterskalan de tre ska placeras in är knepigt, men knappast KPML(r).
Anders Linder var med en tidig sväng i NJA-teatern, som senare blev Fria Pro och hade kopplingar till SKP. Men framför allt var han – och är han – miljövänster, med starka band till Nej till krärnkraft. Kapten Zoom handlade mer än nånting annat om miljö.
Jag tror att man sammantaget kan påstå att de tre medverkande(och medförfattaren Gunila Ambjörnsson) tillhörde nåt slags stockholmsk allmänvänster med starka intressen för miljö och barn. Det vill säja väldigt långt från (r), som tyckte intresse för barn och miljö var bögigt.
Väldigt mycket av Ville, Valle & Viktor är skämt och spex och sång – ganska svängig musik dessutom. Och ganska roliga ordlekar och förväxlingar. Jag har spelat det för min fyraåring, som visar ett visst intresse. Särskilt för låtarna.
Kantarellkungen
Jag älskade Ville, Valle och Viktor och har trots det vuxit upp till nyliberal. De var roliga och spelade skojig musik. När blev det vänster att påtala att samhället ibland behandlar människor illa.
Se tycker jag att deras budskap var att man ska tänka själv och fråga ’varför?’ Det har jag gjort.