Det ska erkännas att fotoboksserien om Charlotta inte är särskilt proggig, inte om man tänker i termer av politik eller flum. Men det är väldigt sjuttiotal: svartvitt, pedagogiskt, något förnumstigt och hysteriskt tätt med binde-streck.
Serien följer Charlotta under fem dagar. På tisdagen besöker hon opåkallat en gammal man på pensionärshemmet, och på torsdag går hon ut med familjens jycke. Det finns egentligen inte så mycket att säga om det, bortsett från somliga ordval som sticker ut i präktigheten. Och nej, jag tänker inte på ”snosa”.
Klas
skitfin!
Simon F.
Som hundvän kan jag inte låta bli att tycka att boken är jättefin och gullig. Verkligen feelgood.
Johan
hehe inga frågetecken där inte.
Anonymous
Pedagogiskt var ordet, sa Bull.
Nonsensakuten
Fan, de skulle döpt hela boken till "Han slickar sin penis".
Verkar ju vara nyckelscenen…
Petter B
Du är diabolisk Kalle. Du vet att enda anledningen att vi bloggläsare numera går upp i höstmörkret är att vi vet att du sitter på tre kapitel till i denna guldgruva, en av få barnböcker skrivna av välmenande författare med grovt Tourettes syndrom. När släpper du utdrag ur de saknade kapitlen?