Jag har en vän som inte är klok. Han ser, enligt en annan vän, ut som hela Ramones på en gång. Istället för att skaffa sej ett hederligt knäck driver han en gratistidning i Ystad om obskyr pop, bortglömda filmer och Jonas Hallbergs senaste funderingar (och jepp, de kretsar ganska ofta kring retorik).
Det är naturligtvis inget man blir fet på. Mycket riktigt är karln mager som en trana.
Han är en så kallad Eldsjäl. Han lyckas få upptagna och eftertraktade individer att ta av sin dyrbara tid för att jobba gratis åt honom. Är han sugen på att publicera texter av Noam Chomsky så mejlar han Noam Chomsky och får naturligtvis ja. Vill han förbättra formen på tidningen hör han naturligtvis av sej till HC och Eric Ericson, stjärnskotten i den branschen.
Karln heter Lars Yngve – ett namn helt i linje med resten av människan. Tidningen heter Nya Upplagan.
Bland pennfäktarna hittar man, förutom Hallberg och Chomsky, Bono, Iben Hjejle, Susanna Alakoski, Jonas Jonasson (bob hund), Sanna Persson-Halapi, Martin Kristenson (Kapten Stofil) och – som löken på laxen, smutsen på fönstret, fläcken på kashmirtröjan – Kalle Lind.
Eversor
Omedelbart tillagt i RSS-läsaren!
Wulfahariaz
Var håller bagaren i Enskede hus?
Kalle Lind
Wulfahariaz: (och du må tro att jag njuter av det här svaret) i Enskede.
Balloonfighter
Jag minns hans väldigt konstiga krönikor från Ystads/Trelleborgs Allehanda.
Anonymous
Kul initiativ, men det får mig också att minnas varför tidskriften Pop kändes så befriande efter några år med "Sound Affects". Den där lite tråkigt ung-gubbiga syvende-och-sist humorn med språkliga "finuerligheter". Recensioner av Fredag och Sofie Zelmani.. Vore bättre om de sket film och musikrecenserandet, som Lars Yngwe och company inte alls klarar av.
Kalle Lind
Anonym: jag tycker att charmen med Nya Upplagan är att man inte ser den kulturideologiska konsekvensen. Både Sound Affects och Pop på sin tid var genomsyrade av en specifik hållning – den här sortens musik är Viktig, den här sortens musik är Dålig – och jag tycker det är befriande att inte få samma styrning gällande tyckandet.
I Nya Upplagan skriver en handfull olika människor om vad de gillar. Jag kan inte ta någons ord för lag (om jag nu nånsin kan det), men jag gillar att den är öppen och EKLEKTISK (gammalt nittitalsnyckelord inom popkritiken).
Sen var väl humorn, en sorts smal referenshumor med ordvitsar och knasiga kopplingar, ganska utmärkande också för Pop? Att den tidningen sen hade större stilister och var klart läsvärdare än SA är jag för övrigt den förste att skriva under på.
JJ
Den här bloggposten medförde både glädje och besvikelse. Glädje över att finna Nya Upplagan och besvikelse över att det inte visade sig vara Jeff Goldblum i peruk. Men jag kan leva med det.
Wulfahariaz
Bäste MmeS, jag insåg att det var upplagt för smash, men hoppades innerligt att det inte bodde en Adam Alsing i dig.
Det ska för resten bli intressant att se om det på 30-talet sitter en sådan som du och skriver om dagens nöjesprofiler som Adam, Gry Forsell, Peter Settman och Pern*lla W*hlgren.
(Stora gungans väg 2 kan vara det rätta svaret.)
Anonymous
Hej Kalle, ja det kanske finns humor och referenser i båda fallen? I Lars Yngwes fall skulle referenserna kunna vara Fantomen, 91:an karlsson, Mickes Skivor och Hedningarna på Hultsfred 1991 medan humorn handlar om Mick Jones P.I. och folk som säger "För Böfvelen!"
Nancy Svensson
Jaha. På jakt efter det namn som jag VET att Lars Yngve tidigare gick under (ity jag har bott i Skåne) hamnade jag via Google naturligtvis här. I min version kallade han sig "Max Power" men det kan vara en kontamination från ett Simpsonsavsnitt… Snälla, vad var hans nom de guerre???