Om Kalle Lind och andra gubbar

Lagergrantz magnifikt majestätiska gratisdrickarkompisar.

Ingen hade så många författarpolare som Olof Lagercrantz, vilket inte är att undra på. Som DN:s kulturredaktör höll han deras öde i sina händer; han kunde sänka dem med recensioner, göra dem arbetslösa, sätta dem på piedestal. Och ju mer de strålade desto mer föll ljuset på honom.

Därför är det inte så konstigt att han förhöll sig mycket ambivalent till dessa narcissister, egon och förvuxna blöjbarn som slogs om stolarna i Akademien och gav Nobelpris till varandra. I de dagboksanteckningar som gavs ut härom året – Vid sidan av – kan han kasta sig mellan förakt och beundran på bara några veckor.

Lite konstigare är hans fixering vid sina kollegors/konkurrenters/anställdas/vänners utseenden. Han noterar verkligen efter varje möte med Taube hur långt ner i pannan Taubes hår hänger och uppehåller sig länge vid att Harry och Moa Martinson har samma hattstorlek.

Annars följer Lagercrantz åsikter om vännernas utseenden Lagercrantz åsikter om vännerna i stort. När de är sura på varann tycker Lagercrantz att de är ”obehagliga”, när allt är frid och fröjd ser vännerna ”magnifika” ut. Ingen kan ha haft så många polare med magnifika utseenden som Olle Lagercrantz.

Men av allt som får en att rynka pannan, studsa till och se undrande ut så är följande passage om Erik Lindegren – han som djärvt nog hade begynnelsegemen på mannen utan väg, geniförklarades och gick in i prestationsångest och alkohol – den mest iögonenfallande:

Erik Lindegren är magnifik och majestätisk. Jag skulle kunna tänka mig honom i sobelpäls med gyllene kedja och skunkmössa. Kanske härstammar han från renässansfurstar eller från ryska storfurstar. Hur tjock han än är – i duschen blir man förbluffad över hans stora svällande mage som tycks börja strax under hakan och sluta först där den väldiga lemmen i majestätisk prakt hänger ned – är varje gram hos honom levande, vitalt, skinande.

Föregående

Fredagsläsning: Myrdal och könet.

Nästa

En arton år försenad rapport.

5 kommentarer

  1. August LS

    Jag förutsätter att du skriver motsvarande anteckningar när du träffar typ Westesson eller Kringlan. Sanna Persson tycker jag är ganska majestätisk. Förmodligen en av de fem mest majestätiska i skånska humorsvängen.

  2. Anders E

    Skunkmössa?

  3. R

    En gång för alla – var kommer de här bilderna med ”bajskorvsdildon” ifrån?

    Är det foton som är ställda bakom den där statyn, eller poserar de vid statyn? Om det är nån sorts montage – vem har gjort montagen?

  4. Martin

    Härifrån är steget kanske inte så långt till ett tips om Sven Stolpes fantastiskt nattsvarta bok om Olov L. Rekommenderas till alla som nån gång funderat på om det verkligen kan finnas en bok skriven av en känd skribent och debattör som uteslutande handlar om hur ytterligt förkastlig en annan känd skribent och debattör är. Ja det kan det. Mycket nöjsam gubbläsning.

  5. Tompa

    F ö bär Hr Lagercranz ett potent exemplar av Omega Geneve på sin vänstra handled. Alternativt en Longines. Svårt att avgöra på det här avståndet.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén