Det finns svängiga låtar som handlar om intressanta saker: Bowies ”Heroes”, Smiths ”There is a light that never goes out”, Monica Z:s version av ”Trubbel”.
Sen finns det osvängiga låtar om ointressanta saker. Och dit tror jag att vi måste räkna plattan ”Vi – du och jag” som gavs ut av Hyresgästernas riksförbund 1980. Den består av fyra ganska tungrodda låtar som alla handlar om hyrespolitik:
Ja, det är vi – du och jag – och vi är många
Vi är eniga där vi går fram
Det är vi – du och jag – som har svaren
De finns i vårt bostadsprogram
(”Vi – du och jag”)
Mannen bakom sång, text och musik heter Janne Norrmén och var säkert hygglo. Däremot inget vidare på att räkna: ”du och jag” är inte alls många. Så här tjugonio år senare vill jag gärna korrigera Janne och säja: ”nej Jan, du och jag är inte många, vi är två. Du borde ha skrivit ´det är vi – du och jag – och vi är skitfå – vi är eniga där vi går fram´”.
Uppsåtet med EP:n är alltså att synliggöra de bostadspolitiska frågorna. Det är nog så behjärtansvärt, men det finns väldigt få ord som svänger mindre än ”bostadsprogram”.
Det skulle i så fall vara ”hyresrätt”, ”subventioner” och ”avdragsrätt”:
Nu har vi förhandlat färdigt
De höjde med 60 spänn
i måna’n och det känns för jävligt
även om man haft det på känn
Ja, det kostar mer än det smakar
att bo i hyresrätt
Var är våra subventioner?
Var är våran avdragsrätt?
Som sagt – jag kan sympatisera med själva budskapet här, det är klart att det är för jävligt när någon höjer hyran för en, men när är det tänkt att man ska lyssna på den här sången? Ska jag sitta hemma och spisa hyreslåtar och bli så uppeldad att jag sen tågar ut, uppeldad, vredgad, inlindad i en röd fana, och kanske får ett suppleantuppdrag i hyresgästföreningens stadsdelsutskott?
När man hör den här EP:n så kastas man mellan tristess och förtvivlan. Jag kan ändå inte låta bli att bli lite imponerad av att någon orkat klämma ur sej fyra olika låtar om svensk bostadspolitik. Jag hade fallit i koma innan jag ens hittat ett rim på förort.
Och visst fräser det till ibland. ”Stan med det goda hjärtat” (obs – ironisk titel!) är en satirvisa, där Janne gör en hyreshaj med samma överklassdialekt som Jarl Kulle hade i ”Sommarnattens leende”:
70 000 på bordet
Ja, det är ju inte mycket min vän
och det är många på jakt
efter bostadskontrakt
så du kan sälja den igen
Sen lämnar han sarkasmen och berättar i gammal fin progganda för oss hur det är:
Tja, några gör sej förmögenhet
på att sälja vatten och luft
Andra tjänar pengar på bostadsbrist
Det strider mot sunt förnuft
Jag måste göra er köpkåta besvikna med att detta nog är ett ganska rart vax. Å andra sidan tror jag inte att ni går miste om nåt. Sånger som innehåller ordet ”bostadsbrist” är sällan omistliga.
(Tack till Pelle Sten för bilden av omslaget.)
Frank Bonnevie
När jag fyllde tretton fick jag ett kassettband av PK-banken, där Ulf Elving förklarade hur man skaffade id-kort och bankomatkort. Jag har för mig att det fanns en del modern popmusik på denna kassetten, men också någon svängig banklåt. Har jag fel?
dr. No
När jag köpte mitt årskort på Chat Noir fick jag ”Apokalypse Dudes”.
Frank Bonnevie
Vad kostar ett årskort på Chat Noir och vad ingår?
Nonsensakuten
Äh! Bättre med bostadsrätt. I längden.
Anonymous
Kalle: Utan att vara höger, känner jag att jag måste lämna högersynpunkter.
Du skriver ”jag kan sympatisera med själva budskapet”. Hur i h-e då.
Om vi antar att hyresvärden (som i Sverige med stor sannolikhet är ett kommunalt bostadsbolag) inte är kapitalistiska parasiter och behöver ta ut hyresökningar pga. ökande t.ex. uppvärmningskostnader. Vilka andra ska stå för dessa kostnadsökningar om inte hyresgästen? Vård, skola, omsorg eller andra kommunala verksamheter?
Denna strof är extra underbar: ”Var är våra subventioner?
Var är våran avdragsrätt?”. Naturligtvis kommer hyresgästen i åtnjutande av dessa, hur hög skulle hyran annars vara? Hjärndöd retorik utan förståelse för ekonomiska sammanhang, vänsterns paradgren..
Kalle Lind
Anonym: ditt resonemang förutsätter att hyreshajar inte är kapitalistiska parasiter. Om vi istället förutsätter att hyreshajar ÄR kapitalistiska parasiter så hamnar ju saken i ett annat läge.
Urban
Hm.. jag vill inte vara gnällig för jag tycker att det här är en bra serie men såhär vid sidan av: är inte det här en lite konstig användning av ordet ”hittar”?
Fast man kan ju mycket väl tänka sig att den här skivan distribuerades till en massa medlemmar och därför pressades i många exemplar.
U.J.
Anonymous
As always, fullkomligt lysande!
Kalle Lind
Urban: nu tycker jag du är väldigt snäv i ditt tänkande. ”Hittar” behöver inte bara betyda de låtar som blev populära. Det skulle också kunna betyda de låtar som borde ha blivit populära.
Urban
hm.. tja.. egentligen håller jag inte med men kör till. Dessutom är det ju ett lite modernare, otyskare sätt att säga ”schlager” så kör i vind.
Kan föresten tillägga ett försenat fall i kategorin idrottsmän med senare karriärer. Eller ett marginalfall iallafall. Nyligen framlidne Ingemar Johansson lär ha kuskat land och rike runt i folkhälsans tjänst. Eller jag har iallafall vittnesmål om ett gigg. Min brors lärare gick i skolan när det begav sig och blev besökt av en antirökningskampanj. Man hade precis kommit på att det kunde vara coolt att använda sig av kändisar för att nå kidsen så kampanjen gick ut på att man samlade ihop alla ungarna i aulan, sedan kom Ingo in och sa ”Det är dumt att röka. Jag röker inte.”
Och sedan fick man gå tillbaka till klassrummen igen.
Sägs det iallafall.
Apropå Ingo och därtill relaterade gubbfakta: Är det sant att han hade svårt för bråkräkning eller är det styggt förtal från Parnevik (vilket min morgontidning vill få det till)?
U.J.
Kalle Lind
Urban: som jag har hört Ingo-anekdoten var det väl så att Parnevik hade ett elakt skämt när han gjorde Ingo – ”de sa jag skulle få en tredjedel men jag sa minst en fjärdedel” – och att Ingo blev mycket förtretad över detta. Källor omkring Ingo påstod att han var ganska intelligent. Med göteborgska boxarmått mätt.
Jacob
Kul med en sån platta – den skulle vara guld att få höra! Men, jag måste bara klarlägga några saker kring bostadspolitik:
– Bostadsrätter och villor tilldelas idag stora subventioner i form av ränteavdrag. Inga subventioner ges till hyresrätt. (Däremot tjänar många kommuner hundratals miljoner på sina egna bostadsbolag, vilket alltså innebär att hyresgäster subventionerar annan kommunal verksamhet).
– Under 70- och 80-talet fick hyresrätten stora statliga subventioner, men det fick också villor och bostadsrätter.
Sammanfattningsvis betyder alltså det här att hyresrätten inte lever på några subventioner, vilket ofta felaktigt framhålls, exempelvis av ”Anonym” här ovan.
dr. No
Frank: Det är all-inclusive. Men det är också dyrt som satan – vad man betalar beror på graden av perversion.
Jag betalar 495.000:-
Janne
Nu får du f-n förklara det här med Anna-Lena Lodenius och Länkar till det här inlägget.
I skrivande stund finns det 18 länkar som alla skulle länka hit. I så fall är hon synsk eftersom de är skrivna före det här.
acrylamid
Upp med låtarna så man får lyssna!
Pelle Sten
Omslaget.