Den numera insomnade filmtidningen Ingmar intervjuade Thorsten Flinck i samband med premiären på Moodyssons Ett hål i mitt hjärta 2004. Det är så klart en fröjd att läsa från början till slut, från att han beställer in kräftor med cider och en tia vodka till att han avslutar med att berätta om den doktorsavhandling om Gustav III som han påbörjade som fyraåring.
Jag önskar att Thorsten Flinck var fiktion. Då hade jag kunnat njuta av honom utan ångest och magont.
Nu lär han dock vara på riktigt, varför man hela tiden måste tänka bort det elände hans härjanden ställt till med för honom själv och andra, för att till fullo kunna njuta av de tokigt drastiska utsagorna:
Jag är en jävla myt i teater-Sverige, 43 år gammal
– vilket förvisso är sant, men samtidigt så mycket vackrare om det sägs av nån annan och inte av föremålet för mytbildningen.
Den polske klipparen sa till mej efteråt att jag var fruktansvärt bra i filmen, skoningslös, vacker, äcklig, och att han inte trodde att en skådespelare kunde göra så
– vilket säkert också är sant, men åter igen en smula självgott att redovisa.
Det citat som förbryllar mej mest är trots allt:
Jag går absolut inte in och gör en polisfilm, i så fall lovar jag att jag ska runka ner till Korea.
Vad menar egentligen Thorsten med det? Hur går det till? Man kan väl inte förflytta sig medelst strutdragning, oavsett armhastighet? Det är väl ändå en praktisk omöjlighet att på något vis ta sig fram genom tuppruskning? Tänker han sig att han ska flyga/åka båt/promenera/leda med en ko samtidigt som han gnuggar delfinen? Är det i så fall ett straff eller bara en trip de luxe? Ska jag tolka det som uppoffring eller belöning?
Jag blir så konfunderad.
För övrigt hävdar Persbrandt – i den mån han är ett sanningsvittne – att Flinck också var på audition för Gunvald Larsson.
Donny H
Hot eller löfte? Det är väl en utmaning? ”Runka mig med vita handskar på” som den gamla dängan går.
-= Steamboat Willie =-
han kanske skall ta tåget? ”Runka” används ju fortfarande av ett fåtal människor för att beteckna ”skaka” eller ”rucka” el. dyl, och jag brukar själv ”skaka” ner till Malmö ibland… Men just Flinken.. njae…
Freudiansk felsägning eller med flit?
Trampe
I Thorsten-numret av Ingmar gör jag min debut som journalist. Så jag har ett nostalgiskt förhållande till det numret. Thorsten säger hela tiden ”du vet” i intervjun. Nej, jag vet inte. You tell me. För övrigt tyckte Thorsten då att detta var den bästa intervjun som någonsin gjorts med honom.
Kringlan
Jag kan rekommendera en intervju med Torsten från Hål i mitt hjärta-tiden, som han gjorde med BLO.
Valentine
Åh det är så bra!
När det var på radio minns jag att jag råkade köra över en rondell av skrattanfall.
k
BLM, menade jag
Rimbloggen
Det skulle man ju vilja se; Flinck som Gunvald Larsson.
Han är även grym när han tolkar Lena Philipsons Dansa i Neon.
Han suger verkligen märgen ur Pling Forsmans text.
Rimbloggen
Rättelse: Dansa i neon är skriven av Tim Norell, Peo Thyrén och Ola Håkansson. En supertriumvirat. Rätt skall vara rätt.
Huskorset
Åh, vad det här var roligt! Åh!
Anonymous
ha ha! Vilket fantastiskt blogginlägg! Kärt barn har många namn och du verkar kunna varenda ett.
3G
Recycling på min ära! Precis som valentine minns jag inslaget från Vaffan Hette Programmet Ni Körde På Måndagar. Och precis som valentine var jag nära att orsaka en trafikolycka.
Thomas Tvivlaren
Underhållande skrivet, som vanligt!
Angående det märkliga uttalandet om att tuppruska sig till asiatiska nejder så är det svårt att glömma de cineastiska sensationerna Sökarna och Sökarna 2. Flinck förekommer ju märkligt nog i båda om än i två olika skumma roller (”Kola-Tony” och ”Zoran”).
Kanske iofs inte definieras som ”polisfilm” i den Flinckska världen? Prefixen gangster eller – än hellre – kalkon känns mer naturliga.
Thomas Tvivlaren
Äsch, en rättning är på plats då Sökarna 2 inte platsade i någon biosalong och därmed inte borde refereras som cineastisk.
För övrigt glömde jag nämna att Moodysons kalkonrulle gick under smeknamnet ”Ett hål i mitt huvud” av de som liksom undertecknad genomled skapelsen. Jag gav den själv tre veckor av kulturell acceptans och öppenhet innan jag kalkonförklarade den.
Jag förlåter Moodysson filmen men inte att det blev den sista rulle jag såg på den underbara biografen på Biblioteksgatan innan lokalerna transformerades till ännu ett mammons tempel…