På femtiotalet publicerades Alfred Kinseys banbrytande rapporter Sexual Behavior in the Human Male (1948) och Sexual Behavior in the Human Female (1953) i USA. Där antyddes att alls inte alla människor bara tänkte på sexualia under själva samlagsakten, och att denna alls inte alltid utfördes i släckta rum under äktenskapliga sigill. Rubriken på en artikel om Kinsey sammanfattar hans bidrag till det moderna samhället: ”The man who took sex out of the closet”. En annan artikel kompletterar bilden: ”Alfred Kinsey was a pervert and a sex criminal”.
Kinseys betydelse kan inte nog överskattas. Inte bara för forskningen kring sexualvanor, utan också för den sexuella revolutionen som gick genom västvärlden under efterkrigstiden. Gamla puritanska ideal ifrågasattes och en annan syn på sexuella variationer fick plats i opinionen. Ibland kantrade resonemangen (Lars Ullerstams De erotiska minoriteterna förenar välmenande tolerans med ett enögt manligt perspektiv), ibland var de inte riktigt färdiga innan de presenterades, men överlag handlade diskussionen om att sluta skambelägga och istället bejaka den billigaste och kanske trevligaste vägen till mänsklig njutning.
Givetvis gick det att profitera på snuskandet. En av Sveriges första och största pornografer hette Curt Hson/H:son. Från 1940-talet byggde han upp ett porrimperium med tidningstitlar som Pinup, Kavalkad, Piff, Paff, Raff och Sextas – Kriminaljournalen och Alla tiders seriejournal icke att förglömma. Tidigt i karriären gav han också ut en barnbok vars titel i efterhand ger lite ovälkomna associationer:
Curt H:son hörde förstås till dem som var tacksamma över att sex flyttade från drängstugan till finrummet. Inte bara blev det allt lättare för honom att saluföra sina nakenprodukter – han kunde också antyda att hans verksamhet var strikt altruistisk. Han prånglade ut sina nakenflickor enbart för att dämpa samhällets sexualneuroser. Nästan enbart i alla fall.
En typisk H:son-utgåva var inte bara den mer renodlade porren utan också publikationer som den här:
En bok där det konstigaste hade kunnat vara titeln: Könsumgänge annorlunda. Vad betyder det ens? Man får en viss vägledning till innehållet, men fortfarande en ganska orytmisk svenska, när man läser underrubriken: ”Betydelsefulla sexuella spörsmål ges här en populärvetenskaplig förklaring”.
Jag har ingen aning om vem författaren Jack Jahn var. Jag gissar på någon som inte ville ståta med sitt riktiga namn.
Till vänster på omslaget nämns några av de sexuella variationer och avvikelser som tas upp. Det är en ganska märklig samling ord, där blodskam, djursamlag, hermafroditer, lustmord, tortyrredskap och våldtäkt ställs bredvid dofter, onani och påskseder. Kapitelrubrikerna fördjupar förvirringen:
När fick er fru ett kärt slag sist?
Könslekens narkomaner
Min son vill gå kvinnoklädd
Könsumgänge med djur
Könslek till döds
Kalla kvinnor
Sexig stränghet
Pisk i påsk
Kär i korsett
Kvinna i höga klackar
Redskap för straff och tortyr
Alla sorters drifter behandlas, som synes, i samma tonfall. Mest är det gulligt, ibland är det konstigt. Medicinska fakta blandas med anekdoter utan direkt källhänvisning. Flera av exemplen utgörs av exempel från Söderhavet; många beteendevetare har sökt sig till s.k. ursprungsfolk för att därigenom försöka hitta något grundläggande i människoarten. En anekdot under rubriken ”Dofter och drifter” kan därför låta så här:
Det var en gång en polynesier som kom till Sydney och träffade vackra vita damer. Men han blev inte imponerad. Med förakt vände han sig bort från dem.
– De har ingen lukt, sa han.
Kanske ingen särskilt bra anekdot, men föredömligt kort.
Det kapitel som kanske sticker ut mest är det som behandlar gamla påskritualer, där riset och piskandet haft många sexuella undertoner.
I en framställning från 1703 uppgavs risningsceremoniens uppgift vara ”dem att verkeligen intrycka vår Herre Jesu Kristi pinas svårighet”.
Men seden att slå med ris eller spö har säkert en annan innebörd. Det är ett uttryck i symbolisk form för djupt rotade mänskliga drifter.
När barnen på askonsdagens morgon rusade in och piskade sina föräldrar så var det inte bara för att få en gåva. De kände också en djup glädje över att för en gångs skull ha rätt att ge smärta och inte bara ta emot.
Och när pojkarna spöade flickorna så var det sexuella inslaget i tillfredsställelsen starkast. Spöet, käppen är en symbol för manslemmen. Och slagen var en symbol för samlag och befruktning.
Källa: oklar.
Könsumgänge annorlunda rekommenderas till alla som är intresserade av både hermafroditer, spegelkärlek och lustmord. Framför allt rekommenderas den kanske till de som är intresserade av böcker med en tydlig doft av damm och mögel.
EO
På libris.kb.se bekräftas, att Jack Jahn är en pseudonym. Beträffande Curt H:son så har Wikipedia informationen att han hette Kurt Hugo Nilsson (1924-1988), vilket du kanske redan listat ut. Han hade två vita pudlar:
http://goterminnen.blogspot.se/2008/11/piff-paff-och-raff-1966.html
Kanske för att han var ensam:
"Han tyckte om att ha en bra inkomst men var som person en mycket varm och behaglig människa. Han var samtidigt mycket ensam och därför fick en för stor mängd sprit ta stor del av hans liv."
http://enn.kokk.se/?p=450
Dan
I gymnasiet slulle jag skriva en uppsats om den sexuella revolutionen. Jag hade i Jan Myrdal-anda kommit fram till att slutsatsen slulle bli att sexualiteten kommersialiserats innan jag ens påbörjat arbetet.
Jag kom snabbt fram till att jag inte orkade läsa så mycket utan försökte fylla igen luckorna genom att ringa runt lite. Efter ett tag kom jag till Ullerstam på listan, och till min stora förvåning gick han lite motvilligt med på att bli intervjuad. Det var ett ganska intressant samtal, och när vi pratat en dryg halvtimme vågade jag mig på mer kritiska frågor. Det framkom att han var ganska ångerfull såhär i efterhand, just för att han inte tog olika gruppers utsatthet i beaktande.
kulturarbete
I min värld är det extremt mycket mer ambitiöst att ringa upp än att läsa på. Men jag har faktiskt också intervjuat Ullerstam, bara härom året, för tidningen Filter. Femtio år senare hade han all förståelse för sin ungdoms engagemang i sak men väldigt många detaljinvändningar mot de resonemang han förde. Efter ”De erotiska minoriteterna” försvann han nästan helt från den sexualpolitiska debatten och har sällan dykt upp som annat än referens därefter.
Media-freak
Ett affärsgeni som Curth H:Son Nilson, med känsla för vad folk ville ha, kunde ha lyckats i praktiskt taget vilken bransch som helst – även någon långt mer ärorik. Men han trodde på porren och det gjorde även hans mesta porrnovell- och pocketförfattare Kjell E. Genberg (född 1940). Denne Genberg var mångsysslare, känd kriminalförfattare, och här bör betonas att han i pornografiska sammanhang var enbart textleverantör, medan hans yngre novellförfattande kollega Sören Skarback (1955-) vid minst fyra tillfällen i Veckans Brott, Piff, Raff och Piff Special utgivningsåren 1981-1983 syns på färgfoton i hetsande samlag med knappast vackra men personliga brudar – en medelålders färgad kubanska, en mycket mager rödblond finska osv (igenkända från filmbolaget CCC, Color Climax Corporation i Köpenhamn och tydligt noterade i Rodox filmdatabas). Kriminal-Journalien tror jag inte H:Son gav ut. Du tänker säkert på Veckans Brott,, där även den högt ansedde krimilalreporten Carl Olof Bernhardsson bidrog. VB var så där 85% kriminalstoff och 15% porr.