En ny Galago har fiskats upp ur brevlådan, som vanligt pendlande mellan genialt och mindre genialt, subversivt och tramsigt, politiskt och personligt, experimentellt och läsbart. På det hela taget känns det som ett ta sig ett friskt och stärkande stålbad. Galago är obseleverna som bångstyrigt kastar tarvliiga lappar på de rakryggade ljumliberala ordningsmännen längst fram.
Men vad nu? Jag bläddrar och bläddrar och på sidan 83 hittar jag ett namn jag känner alltför väl igen: mitt eget. Åhå, ser man på, där är ju en text jag skrivit också. Och bilder som Carl Hedsved ritat. En text som kanske inte rymmer samma uppkäftighet som Sara Hanssons eller Nanna Johanssons snapshots från klassamhället och patriarkatet, men som räcker ett osäkert långfinger mot regeringar som för längesen lämnat in och glömts bort. ”Affärslandet Sverige – våra festligaste politiska skandaler” är rubriken.
Tidningen kommer man över där Bonniermonopolet ännu inte är hundraprocentigt.
Andreas
Läst tidigare inlägg: Agraffer?; http://www.djungeltrumman.se/kulturarbete/post/50572
Bokmal
Varför känner jag inte till Kejneaffären? Vill veta mer om denna roliga historia.
Anon
Försöker du antyda att det finns ett Bonniermonopol? Har du blivit antisemit?
Macho-Lasse
Ett monopol är väl per definition 100%-igt? Går ju liksom inte ha ett 60%-igt marknadsmonopol.
Carl Hedsved
Gött den är alltså ute, då ska jag fixa mej ett ex. Det var ett nöje att illustrera din text. Folk är festliga
Kalle Lind
Macho-Lasse: ibland leker jag lite med ord och begrepp. Ibland blir det okej, ibland blir det sådär.