Måndag-onsdag agerar jag sidekick på P4 Malmöhus morgonprogram. Jag ser mig som en trojansk häst som sprider obskyriteter till massan, allt under förment folklig flagg. Under förevändning att det har lokal anknytning har jag spelat några klassiker inom genren svensk sunkadelica: ”15 minuter från Eslöv” med Östen Warnerbring, ”Hälsingborg -72” med Annika Risberg (ett ödesmättat drama om en stulen resväska, signerat Torgny Söderberg) och idag Ann-Louise Hansons alldeles otroligt svängiga ”Ifrån Tomelilla till Trinidad” (eftersom det är en konstig värld så finns den på Spotify, men bör avlyssnas här).
Ann-Louise Hanson är ett av de där arbetsstona i showbizmenageriet, värd respekt mer för sin flit än sitt omdöme. Hon är den kvinnliga artist som haft flest låtar på Svensktoppen – 44 stycken – och den som gjort flest framträdanden i schlager-SM – 13 gånger – och absolut den som varit med flest gånger i schlager-SM i förhållande till antal vinster – noll. Mest känd är hon dock som Anders Glenmarks ingifta faster.
”Ifrån Tomelilla till Trinidad” är en sprudlande lallande calypsoputtrande schlagerstänkare om en fattigpojke som drömmer om att lämna sitt hårda slit på Söderslätt för att ta sig till Västindien, men avbryts i sin ”drömfantasi” av ”en skånsk tyrann / som har vården om han”. Harry Belafonte möter Ivar Lo på ett operationsbord. Tycke uppstår. Samt förvirring.
Om mina efterforskningar är riktiga är låten från början tysk: ”Zwischen Kopenhagen und Trinidad” (det kan vara så att det är ett svenskt original eftersom de tyska inspelningar jag stött på är gjorda av just Ann-Louise Hanson, samtidigt anger SR:s grammofonarkiv att det är en översatt låt). På tyska rimmar ”Trinidad” på ”Feigenblatt” (fikonblad). På svenska rimmar inte ”Trinidad” på ”näckrosblad”. Det låtsas dock inte Ann-Louise om när hon sjunger.
Ifrån Tomelilla till Trinidad
liten pojke vill dra åstad
ut i världen på äventyr
i sin drömfantasi
Ifrån Tomelilla till Trinidad
seglar han på ett näckrosblad
bort från slit i potatisland
till ett varmare land
Skrivet verkar det, som ni ser, att rimma hur smidigt som helst. Ann-Louise väljer dock att sjunga Trinidad som det uttalas, troligen väl medveten om att man framstår som eljest om man sjunger [trinida:d] (jfr [ta:cos] och [stö:vlar]). Misstanke föreligger dock att textförfattaren – Per-Anders Boquist a.k.a. Patrik – aldrig hade hört Trinidad uttalas.
Jonas
”15 minuter från Eslöv” är en bedårande liten dänga som jag glädjefyllt kör på repeat när jag är ute och promenerar med min i högsta grad gubbiga spotify-lista positivhalandes i öronen.
En redit granne bit, som vi här i de glåmiga trakterna kring Växjö behagar uttrycka saken när saken är medryckande och lite lagom fryntlig.
Gubben Far
Mister komma till Trinidad
Vara törstig vill ha nåt att svälja
Komma till mej med en apparat
För en flaska rom han vill sälja
Tack, tack, tack, Elektro Helios
Jag tackar och bockar, bockar och tackar
Men skicka sen ner lite ström hit till oss
Lägg ut en sladd till Trinidad
Det lustiga i att förse lokalbefolkningen i ett så underutvecklat land att det saknar elektricitet med moderna hushållsprylar var det Hasse Alfredson som kom på. Och han kunde visst rimma Trinidad både på apparat och på sladd – som väl är det enda rätta?