En av min barndoms många idoler var Hasse ”Kvinnaböske” Andersson. Av någon anledning fick jag för mej att han sjöng för mej, Kalle Lind, sju bast och närsynt, när han sjöng om gubbar som gillade sina hundar och gamla skomakare och att det var bättre förr.
Han har givetvis inte följt mej genom livet på samma sätt som andra barndomsfavoriter – Hasseåtage, Povel, Cornelis – men ibland har jag känt ett behov av att uppdatera mej på vad Kvinnaböske pysslat med sen sist. Jag har sett honom sjunga om jeans och nya boots på Jakt- och skyttemässan på Bosjökloster, jag har snott en singel på Sveriges Radio där han sjunger för världens barn. Allt har varit sej ganska likt sen 1982.
Grejen med Hasse Kvinnaböske och den genre han företräder – skåntryn – är att ingen detalj i livet är för liten att göra en visa om. Han har gjort låtar om hur hans dotter hämtar hans snus (”Jennys sång”) och om hur hans fru brer en knäckemacka när de är ute och fiskar (”Fiskefänge”). Han har också gjort påfallande många låtar om byfånar, misshandlade kvinnor, horor och frikyrkopredikanter. Alltid väldigt inkännande och empatiskt. Och späckat med nödrim.
Jag tror att bakom applikationsvästen klappar ett stort hjärta, även om kobojsarhatten inte döljer världens bästa omdöme.
En av de knasigaste låtarna i en ganska skiftande visskatt är ”Hej Hasse hej”. Den går i stompig boogie-woogie-takt med fullt ställ och tjejkörer. Den har allsångsrefräng, Robert Wells på maniskt elfenbenskliande och en kille som kallas Blöffe på sköna rockriff. Den handlar om hur Hasse Kvinnaböske fick en hjärtinfarkt vid 36 års ålder och nästan nästan dog.
Föreställ er alltså hur Wells hamrar på tangenterna medan bandet gubbrockar så bredbent och tunggungigt det går. Ovanpå det sjunger Hasse med patenterad glädje:
Jag är på väg till en spelning, vägen ligger öde och tom
Medan bilen rullar fram ligger skogen runt omkring tyst och stum
Plötsligt hugger det i bröstet, mina fingrar börjar domna bort
Jag blir genomblöt av svett fast i munnen känns det torrt
Hej Hasse hej, kom och sjung med oss en änglasång!
Kämpa inte emot, låt det hända det som är på gång!
Dina ögon ska nu slutas av ditt livs John Blund
och snart vet du svaret på frågan om din Änglahund
Historien är självupplevd, det intygar Hasse själv på konvolutet:
Min kollaps fanns utförligt beskriven i pressen och det fick till följd att så fort jag gick utanför grindarna hemma så kom frågorna: ”Hur e’ de med hjärtat? Lever du? Fick du ligga i hjärt-lungmaskin?” För att en gång för alla få slut på alla frågor och spekulationer beslöt jag att skriva en sång om mitt möte med änglarna.
Han kunde lagt till ”en trallvänlig upptempo-sång med handklapp och tjo och tjim”.
Det är en av de tio konstigaste låtar Hasse Kvinnaböske gjort och en av de tolv konstigaste låtar som finns.
Frank Bonnevie
Jag ska skriva en låt som heter: Heja Hasse Heja!
dr. No
Det mer än insinueras att av världens top tio konstiga låtar har Hasse-världens-bästa-tillnamn-KVINNABÖSKE!!! (förlåt, men jag blev så glad) skrivit.
Frågan är väl om du har hört Christian Munte, eller för den delen Tools ”Die Eier von Satan”…
Nina S.
Nej, man kan inget annat göra än att hysa beundran för Hasses poesi. Själv var jag i min barndom ,11-12 år sådär, djupt berörd av en låt med textraderna: ”Ann-Kristin, varför sitter du här i mörkret? Ljusräkningen är iallafall betald…, Är du sur för att jag kom hem lite sent från jobbet? Du, det var pågarna som ville bjuda på en öl.”
Mårten
Jag antar att du har Hela Listan?
Anonymous
Har du sett hans hemsida?
http://www.kvinnaboskemusik.se/html/main.html
Den liknar de som brukar produceras av rättshaverister, men jag tror inte att Hasse är en sådan?
Anonymous
Har du kvar Hasseståuppan? Med mjölka-kannan. Den måste ju vara något av ett samlarobjekt idag.
Jonas O
Götet (det glada)
Kristoffer Appelquist
Hasse prydde mjölkförpackningen under några veckor på 80-talet. Det var en del av kampanjen ”Mjölk är livet”. På förpackningen tipsade han om en ”specialdryck! Man skulle visst blanda outspädd apelsinjuice med mjölk. Detta festliga recept smakade förvånansvärt gott. Man kunde även beställa en kvinnaböskesingel, det enda man behövde göra var att skicka in frimärken i ett kuvert. A kingdom för en upplysning om vad singeln hette. Min har kommit bort.
Kalle Lind
Nina S: Ann-Christine är, tillsammans med låten Berit om en kvinna som tar livet av sej eftersom hon är så ensam, min absoluta Kvinnaböske-favorit. På tredje plats Eva-Lena, en låt om en kvinna som blir misshandlad. Sångens jag sjunger till stackars försmådda Ann-Christine:
Sen tog vi en tur ut till Jägersro
Där var det mycket folk och stämning kan du tro
Fick ett tips som närapå gick hem
men det sprack till slut så Kenneth bjöd på taxin hem
Kristoffer: singeln du pratar om hade ”Tacka vet jag mjölk och mackor” på A-sidan (Tacka vet jag mjölk och mackor/ Det går inte av för hackor/ Brunsås ska det va till söndagssteken/ Jag vill ha fett på min kotlett/ I kaffet en liden gräddeskvätt/ och en extra klick med smör i kagesmeten). B-sidan var en rockigare version av ”Arrendatorns klagan” (med refräng ”Plocka sten och hacka rabbor”).
I samma Skånemejerierna-tävling kunde man vinna en pappfigur av Hasse Kvinnaböske i skala 1:1,5. Den vann en kompis pappa till mej, och fanns i femton år i min ägo. (Det är den min vän Jonas O syftar på i kommentaren ovan.) Jag är rädd att den fick stryka på foten i nån flytt, men den finns förevigad. Bilder kommer inom kort.
Nina S.
Lydde inte refrängen nåt i stil med: ”Jag har byggt vägar i öknen, seglat som oerfaren jungman, hackat kol i gruvorna i Wales.
Borrat olja på en plattform i Atlanten, så att ändra på mej nu är nog försent…” Man kan ju inte låta bli att undra vem som står som förebild till det här porträttet… Härligt blogginlägg, jag har tänkt och gnolat på Hassebitar hela dagen!
petter
Tack Nina! Jag och en kvinnlig vän satt i en halvtimme och lyssnade om och om igen på refrängen till ”Ann-Christin” för att fatta vad han sjöng före ”…jungman”. Nu vet jag.
Omslaget till ”Mellan himmel och jord” är för övrigt jävligt skumt. Antagligen Hasses egen kosnt eller nåt.
petter
Konst heter det, det kan jag ju faktiskt stava till.
Kalle Lind
Nina/ Petter: faktum är att det är ”obefaren jungman”. Vet inte vad det betyder, men så lyder orden.
petter
Tack igen, den här gången till Kalle! Trots att AnnaHanna är halvskåning hörde hon inte alls vad skåntryguden delade med sig av. Att grisapriset var lågt vid tiden kanske spelade in i vår ansträngning.
Obefaren torde betyda att man inte befarit så många vatten ännu.