Referat av radioprogrammet Karusellen (12 januari 1952):
Den som blir sist utslagen i ”Sju flickor i en ring” får uppdraget att åka ut på stan och skaffa ”en katt, en gonggong och en människa som heter Lindkvist”.
– Det finns en bil utanför. Varsågod och ge er iväg. Och så har vi en kvinna som ska smyga in i orkestern och spela ett instrument, ni som lyssnar ska gissa vilket instrument det är. Alla Kiviksbor får ringa.
[…]
– Idag är den dag man kastar ut granen, här kommer våran Gran, Kurt Gran, och här kommer en utkastare, en ordningsvakt Knut Viktor Vallman, och ni ska tävla i att rabbla ord i alfabetisk ordning: apa, bira, citron och så vidare. Den som tvekar åker ut och den som vinner får fem centimeter leverkorv per familjemedlem varje lördag. Var så god och börja!
Radioorkestern spelar varierad musik, varefter Hyland välkomnar en dam som har utbildat sig till ”telegrafissa, men mest ser ut som ett kuttersmycke”. Hon har nämligen varit till sjöss innan hon bytte yrke. Hon får frågan vad hon saknade allra mest när hon var på sjön.
– Mjölk, svarar hon.
– Då ska vi ha fram kon som mjölkar bäst i hela Sverige. Plocka fram den till nästa lördag, utropar Hyland glatt till lyssnarna.
(Lars Ragnar Forssberg: Hyland – legenden och hans tid, 2013. Ja, vi kommer att återkomma.)
Johan Johansson
Att utse någon att krana fram ett katt, en gonggong och en människa som heter Lindqvist känns som en bra mycket vettigare programidé än det mesta som produceras år 2013…
Mattias
Att Hyland sa ”bira” på bokstaven B var otippat må jag säga…
petter
Plötsligt inser man att Galenskaparnas mest maniska parodier på TV-program egentligen bara är Hyland skruvad ett halvt varv till.
kulturarbete
Det är nog därför jag aldrig riktigt gått igång på Galenskaparnas parodier: parodi på det parodiska blir liksom kaka på tårta.
Grafen
Tänk att absurdism var likatydigt med folkligt en gång i tiden.