Tack vare den lysande uppfinning som Björn Ranelid kallar ”det elektroniska nätet” (där saker enligt samma uppdaterade källa kan ”läsas av en miljon människor eller flera”) har jag nu upptäckt fenomenet homofoba folksångsparodier.
Det är inte konstigare än det låter. The folksong är ett uråldrigt amerikanskt kulturfenomen, som fick ett uppsving under sent femtital. I huvudrollen syns ofta timmerhuggare, rallare, folk som byggt landet, män som månar om sin integritet, män som hamnat i klammeri med rättvisan, män som stått emot systemet, fritänkare, kriminella med goda hjärtan, Tom Doley, Tom Joad, John Henry, Hollis Brown.
Vad är väl då roligare än att använda samma grepp för att håna män som inte är män?
Var folksångsrörelsen – med förgrundsgestalter som Joan Baez, Pete Seeger, Phil Ochs och en spetig jävel som kallade sig Bob Dylan – politiskt radikal, hade de sin reaktionära motpol och kusin i countryrörelsen. Bland de lustigare countrysångarna blev bögskämtlåtarna en genre i sig.
1969 hamnade en figur med namnet Steve Greenberg till och med på Billboard-listan (visserligen 97:e plats, men ändå) för sin finurliga och välfunna uppgörelse med de av samhällets vinnare som verkligen förtjänade att hånas. ”Big Bad Bruce” alluderade på en folksångshit – ”Big John” – i synnerhet och genren i allmänhet.
Originalet:
Ev’ry mornin’ at the mine you could see him arrive
He stood six foot six and weighed two forty five
Kinda broad at the shoulder and narrow at the hip
And everybody knew ya didn’t give no lip
to Big John.
Den finurliga pastischen:
Well, every day at the salon, you can see him arrive
He stood six-foot-six, weighed one-oh-five
He’s kinda narrow at the shoulders, narrow in the hips
With a curl in his hair and a smile on his lips
Big Bruce
Big Bad Bruce
No one seemed to know where Bruce came from
He kinda swished into town and stayed all alone
Never said much, kind of quiet and shy
And when he spoke at all, it was just to say ”Hi!”
Big Bruce
Big Bad Bruce
Same say he came from New Orleans
Where he had a social group called The Cajun Queens
Some say Hollywood or Beverly Hills
Where he got arrested for passing three-dollar bills
That’s Bruce
Then came the day of that terrible fire
Something went wrong in the #5 dryer
Into the chaos of those matronly caves
Went Big Bad Bruce, just a-fannin’ the flames
Big Bruce
Big Bad Brucie-Wucie
Well, the flames grew higher and the fire got worse
And someone heard Brucie cry, ”Mercy, I forgot my purse!”
Into the fire with a squeal and a shout
We waited an hour, but he never came out
Poor Bruce
Poor old Bruce
Where that salon once stood is a grocery store
But his name will live for evermore
In the annals of time
And in the Hall of Fame
As a gay young cat who went down in flames
Big Bruce
You might say this is a big kind of fairy tale
Johabbed
Snubben som skrev ”Boy Named Sue”, ett av Jompa Stålars paradnummer, skrev även en uppföljare som passar in i genren homofobisk country.
Bara konceptet att göra en uppföljare till vilken låt som helst är väldigt suspekt, men dessutom är den precis som uppföljare i alla möjliga genrer inte vidare bra jämfört med originalet. Dessutom känns den jävligt överflödig och lyckas motarbeta ”Boy Named Sue” rejält.
Detta baserar jag bara på texten, eftersom jag inte hört låten framföras. I alla fall visar det sig att Sue är en rejäl fjolla, i brist på bättre ord.
”When through the door with an awful scream
Comes the ugliest queen I’ve ever seen
He says, ”My name is Sue, how do you do?”
Then he hits me with his purse
Now this ain’t the way he tells the tale
But he scratched my face with his fingernails
And then he bit my thumb
And kicked me with his high heel shoe”
Johabbed
Snubben som skrev ”Boy Named Sue”, ett av Jompa Stålars paradnummer, skrev även en uppföljare som passar in i genren homofobisk country.
Bara konceptet att göra en uppföljare till vilken låt som helst är väldigt suspekt, men dessutom är den precis som uppföljare i alla möjliga genrer inte vidare bra jämfört med originalet. Dessutom känns den jävligt överflödig och lyckas motarbeta ”Boy Named Sue” rejält.
Detta baserar jag bara på texten, eftersom jag inte hört låten framföras. I alla fall visar det sig att Sue är en rejäl fjolla, i brist på bättre ord.
”When through the door with an awful scream
Comes the ugliest queen I’ve ever seen
He says, ”My name is Sue, how do you do?”
Then he hits me with his purse
Now this ain’t the way he tells the tale
But he scratched my face with his fingernails
And then he bit my thumb
And kicked me with his high heel shoe”
Kalle Lind
Just berättande texter kan väl en uppföljare ha nåt att tillföra. Bengt Sändh skrev en pendang eller ett postludium till Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind, som tillfogade lite galghumor och socialrealistisk svärta till den skira romantiken:
Han vaknade så fyllsjuk i ett främmande rum,
aldrig hade Fredrik Åkare känt sig så dum.
Ty i slafen strax bredvid låge en jäntunge på glid,
fröken Lind en stackars flicka både barnslig och stupid.
Månens sken och dragspelstoner kan lura en man,
för igår när han var full var Cecilia grann.
Men idag i solens glans ser hon ut som en schimpans,
och mot kudden har hon gnidit av sin forna elegans
Vår Fredrik han är gammal men tjejen är ung,
han ångrar vad han gjorde och skammens känns tung.
Den blir inte mindre svår när han straff för otukt får
för Cecilia har ljugit hon är bara 14 år.
The Evil One
Det finns också motsatsen, gaylåtar som driver med countrykulturen. Bra mycket roligare.
http://www.youtube.com/watch?v=PAG_THkJRwA