I ett radioprogram jag var med och gjorde, Hej domstol!, hade vi en programpunkt som hette ”Hej progg!” Det hade naturligtvis inget med programmets övergripande ram – ”public services egen privatmilis” – att göra, utan fanns där mest för att jag ville lira mina gamla Sven Wollter sjunger kpml(r)-hittar. Som jag minns det var det alltid jag som kom med låtarna, med ett viktigt undantag: Greg Fitzpatricks ”Befria Norden” (från plattan Det persiska äventyret 1977). Den plockade min vän och kollega Valle Westesson med till redaktionen.
Greg Fitzpatrick var amerikansk Vietnamdesertör som kom till Sverige och omedelbart verkar ha hittat hem i den svenska kulturvänstern. Han jobbade med nånting, det verkar oklart vad, på skivbolaget MNW och distributionsbolaget SAMdistribution/Plattlangarna.
Framför allt kom han att bli svensk synthesizerpionjär och den direkta orsaken att Mikael Wiehes ”Flickan och kråkan” – det mest experimentella spåret och överraskande största hitten från plattan Kråklåtar 1981 – kom att låta som den gjorde.
Idag är han troligen mest uppmärksammad för att hans dotter Fiona har en dj-duo ihop med Staffan Schejas dotter Rebecca.
Låten ”Befria Norden” är en förtjusande niominuterslåt som, gissar jag, ganska väl beskriver en typisk dag i en kulturvänstrig tjugonåntings liv i sjuttiotalets början. Det börjar lite lätt med nån Vietnamdemonstration där Greg spelar klarinett i orkestern Röda stjärnan – ”jag tog på mina finaste brallor / och tog med de bulletiner som fanns kvar” – och utvecklar sig ganska snart till en, gissar jag igen, typisk proggflirt:
de andra i bandet hade ännu inte kommit
så jag satte mig och kollade folket
och så småningom fick jag syn på en vacker tjej
hon var fanbärare och skulle gå i första ledet
och hennes hår fladdrade i vinden
och hennes kropp var rak och ung och varm och tuff
så jag skrek: ”Vietnambulletinen!”
Hon vände sig om och tittade på mig
som många andra för jag skrek för högt
Och ganska snart glider texten över från det där politiskt-musikaliska till det som Greg – och de flesta andra tjugonåntings – och de flesta andra – verkligen brinner för:
hon bodde i ett studentrum nånstans på Gärdet
med affischer av Marx och Mao på väggen
och när de stuckit frågade hon mig om jag ville duscha
”ja” sa jag, fast det var andra gången för dagen
hon hade Barnängens shampo och rött hår på fittan
och vi tvålade in varann och kramades under vattenstrålarna
Därifrån tar Greg ett ganska snabbt steg framåt i historien (det inledande påståendet ska vi ta med en skovel salt – just den här låten klockar ändå in på 9.24):
historien är lång men låtar korta
hon flyttade hem till mitt kollektiv
och i två år levde vi storartat och gott
och det var kvällar när vi satt i köket
och snackade klasskamp och folkets kultur
och vem som skulle diska och plocka upp
Interfolierat i sången hittar vi FNL:s nationalsång ”Befria Södern”, Philemon Arthur & the Dungs ”Du är min ende vän” och den italienska kampsången ”Bandiera Rossa” – vilket redan det slungar oss tillbaka till Mao-affischer och Vietnambulletiner.
”Befria Norden” är på många vis en märklig sång – Fitzpatrick lär inte ha kunnat ett ord svenska, vilket kan anas på uttalet – men intressant ur flera synvinklar: dels är det ett tidigt svenskt exempel på användande av synth och loopar, dels är det en vittnesutsaga, ett dagboksdokument från de där mytomspunna åren då steget mellan att ropa ”Vietnambulletinen!” och att tvåla in någons fitta med Barnängens verkar ha varit så försvinnande kort.
Peter
Här kan man lyssna på härligheten: http://www.myspace.com/music/player?sid=15533948&ac=now
Den är verkligen märklig.
Peter
Oj, såg inte att hr. Lind förtjänstfullt redan länkat till ett YT-klipp med låten…
Fitzpatrick var väl för övrigt studiomusiker på MNW f.ö.
Peter
Här kan man lyssna på härligheten: http://www.myspace.com/music/player?sid=15533948&ac=now
Den är verkligen märklig.
Sara
Den heter inte ”Avanti popolo”. Den heter Bandiera Rossa. (Tro mig, jag kan den fortfarande utantill efter ett evigt sjungande på min barndoms pionjärläger.)
Anders E
Klart musikaliskt intressant, i sht för att vara gjort i Sverige så pass tidigt som 1977. Det där är ju faktiskt ett rätt snyggt groove. Skulle inte förvåna mig det minsta om någon mer nutida hiphoppare varit där och samplat. Ja, redan i sig är ju inspelningen ett slags proto-hiphop.
Och medproducerat av Håkan Lahger? Där ser man.
Kalle Lind
Anders E: jag tror att Lahgers främsta insats var att översätta Fitzpatricks tankar till svenska, och där det gick rätta uttalet.
Theo
Sara: jag tror dig. Varför tror jag att den heter Avanti poplo? Är det inledningsraden? Jag kan den bäst på svenska, i Lars Forssells översättning, framförd av Cornelis. ”Gå med förtrampade, gå med förtryckta / vi går mot frihet, vi går mot lycka”.
På Cornelis’ Forssell-skiva (”Visor, svarta och röda”) står den listad som just ”Avanti popolo”. Det är väl f ö också första raden i den italienska texten.
Theo
Forsells översättning/tolkning är f ö så fri att den närmast kan betraktas som en egen låt, så det är inte orimligt att den har en egen titel…
Kajak
Faktum är att Greg Fitzpatrick inte alls var Vietnamdesertör, utan marinkårssoldat som efter att ha mönstrat av utan att någonsin blivit inkallad till Vietnam, reste runt i Europa och stannade i Sverige. Du får passa på att förhöra vår Skåneredaktör Maria om detta nästa gång vi ses. De umgicks tydligen i samma kretsar under 70-talet.
kulturarbete
Detta är sensationella fakta! Det tumlar runt i huvudet på mig, jag stammar, tappar luft, måste hålla mig hårt i skrivbordet. Min världsbild rasar. Allt rasar. Allt faller. Jag är numera en man utan tro och övertygelse. Ensam ska jag vandra längs livets smala stigar.