Svensk filmografi är alltså en samling böcker som decennium för decennium listar alla svenska filmer som gjorts. De är så klart en njutning att läsa för alla med det minsta intresse för det ointressanta.
En extra guldkrydda lägger sen bildtexterna (mer om dem här).
Eller rättare sagt: de flesta bildtexterna redogör bara kallt för vilka skådespelare man ser på bilderna. (När jag tänker efter kan även de vara lite lustiga. Åtminstone när man bland väntade namn som Allan Edwall och Sif Ruud också ser Ricky Bruch eller en text ledsagar en bild som den här:
eller när man påminns om att Thomas Hellberg faktiskt hade en karriär en gång. Fast då kanske det blir mer tragikomiskt. Alternativt bara tragiskt.)
Här och var har också någon liten skojare på Svenska Filminstitutet smugit in små lustigheter, oftast så lakoniska att man inte riktigt fattar om de är medvetna.
Den kanske mest läsvärda volymen, Svensk filmografi 1970-79, är också den med flest överraskande bildkommentarer. De många erotiska filmerna från perioden kommenteras tämligen ofta, men låt oss återkomma till dem. Först zoomar vi in de trots allt ännu fler icke-erotiska filmernas texter.
Här anar jag att bildtextmakaren gör sig lite lustig över filmarnas till synes något klyschiga framställning av just en byråkrat: solbränna, självgott leende och solglasögon för att dölja skammen över sin unkna existens. Filmen På tisdag vaknar vi upp till framtiden handlar om Danmarks inträde i EG och är tydligen inte odelat positiv.
Det vilar nåt oväntat cyniskt över den här bildtextens understatement. Bilden är hämtad från en dokumentär om Mexikos fattiga, It’s nice to be privileged, som texten alltså alluderar lite muntert på. Dessutom är ”privilegierad” av allt att döma felstavat.
Samma sak här. Här finns visserligen ingen medveten allusion – eller tja, filmen heter Karlsvik – en by som Gud har glömt – men lakonismen i texten kombinerad med den gränslösa håglösheten i bilden ger ändå känslan av att skribenten är väldigt distanserad till innehållet. Fast fortfarande är jag inte riktigt säker på om humorn är medveten eller ej.
Här börjar vi väl ändå närma oss de medvetna skämtsamheterna. Alla människor utan diagnosen asexuell fäster ju genast blicken på de exponerade behagen – bildtextaren upplyser oss om att det tydligen brinner lite på bilden också.
Och här är vi väl slutligen garanterat över i Avsiktlighetslandet. Bilden är – vilket ni ju genast ser – från 47:an Löken blåser på, där Lasse Åberg gjorde sin filmdebut som general Painriche. Kommentaren om produktplacering av Husmodern är så klart en högst avsiktlig lustighet – och därför inte heller lika lustig.
De sista bilderna här ger för övrigt en hint om vad slags bilder som dyker upp i nästa bloggpost. Så kolla inte in här imorron om ni mår dåligt av ickesilikonade sjuttiotalsbröst.
Pidde
Del sju innehåller det enastående handlingsreferatet av SOMMAREN MED WANJA, i vilket det står "Nästa dag är det höst". (Om jag nu inte citerar helt åt skogen)
Kalle Lind
Pidde: ånej. Sommaren med Wanja är från 1980. Men referatet – ur Svensk filmografi 1980-89 – är mycket riktigt ganska festligt:
"Dagen efter är det höst. Wanja blir hämtad av Börje i hans silvergrå Mercedes och de kör ut till Börjes stuga där de kan bada bastu ostört. Börje hoppas han har rätt nyckel med sig till stugan. Det har han. Efter att ha vänslats i soffan går Börje och Wanja in i bastun och har sex".
Und so weiter. Referatet täcker drygt en spalt. Man hade också bara kunnat skriva "Några människor knullar".
Kommentaren till "Sommaren med Wanja" – en film vi tydligen är två som har ett förhållande till – avslutas för övrigt med:
"På kassettomslaget fanns vidare informationen 'Obs! På begäran av aktörerna: Filmen finns ute endast under begränsad tid.' Två år senare fanns den fortfarande tillgänglig".
Trampe
Vill minnas att del 7 innehåller en tämligen gnällig essä om svensk pornografi också.
Mårten
DVD-omslaget till 47:an Löken Blåser På pryds av en närbild på general Painriches ansikte, vilket kan tyckas lite underligt med tanke på att det bara är en biroll.
Pidde
…Och jag som var så säker på att WANJA var från 1979! Jag har bara del sju i bokform; jag försågs med samtliga delar på CD när denna släpptes.
WANJA innehåller ju även bra repliker som "Och jag som har kånkat!" och något om att Börje, eller vem det nu var, är på kurs för att "klättra upp några pinnhål, det måste vi ju alla göra ibland."
Och filmen slutar med att alla ligger i en stor hög medan jazzmusik spelas.
Trampe
Just skvalfrijazzen som ligger genom hela "Sommaren med Vanja" gör den än mer obehagligare än vad den redan är.
Evigheter sen jag såg filmen, men jag minns att en av deltagarna i den avslutande orgien var skrämmande lik Ted Åström! Och så minns jag repliker som "älskling, jag är kåt idag, kan vi inte göra nåt ikväll?" levererade med be-toningarna helt åt helvete konstigt.
Jonas
Själv är man född och uppvuxen i den av gud glömda byn Karlsvik. Jag har sett filmen om jag inte minns fel. En ganska proggig rulle om hur många industrier och lokala butiker som lagts ner där.
Marcus Johansson
Vad hände med Thomas Hellberg?