Om Kalle Lind och andra gubbar

Avdelningen Oväntade Bildtexter: Svensk filmografi 1970-79 – det blå materialet.

Som tidigare utlovats: här kommer alltså de bildtexter ur Svensk filmografi som kommenterar sjuttitalets lite vuxnare filmer. Bilderna kommer kanske att väcka anstöt hos de frikyrkliga läsarna, men betänk att bildtexterna hade blivit än konstigare utan.

Kom också ihåg att detta är kommentarer hämtade ur en synnerligen seriös skrift, i övrigt bara fullspäckad med uppgifter om A-foto, filmlängd och kritikreferat. Det gör det lustiga lite lustigare.

Mera ur Kärlekens språk (Torgny Wickman, 1970).

Det bästa ur Kärlekens språk-filmerna (Torgny Wickman igen, 1973).

Inkräktarna (Torgny Wickman igen!, 1974).

Jorden runt med Fanny Hill (Mac Ahlberg, 1975).

Justine och Juliette (Bert Torn alias Mac Ahlberg 1975 – och ja, det är den Harry Reems).

Den k— familjen (Heinz Arlach, 1976).

Veckända i Stockholm (Ann Mari Berglund, 1976).

Ta mej i dalen (Torgny ”Sjukt produktiv” Wickman igen, 1977).

Kärleksön (Joseph Sarno, mannen bakom Fäbodjäntan, f.ö. nyss avliden, 1978).

Monas hemliga sexdrömmar (Charles Kaufman – nej, inte han med Adaptation – 1979.)

Ja, så ser de ut. Som synes en salig blandning av medvetna lustigheter (veckändan, det bästa) och mer neutrala beskrivningar som onekligen skänker en smula humor åt sammanhanget (tvagning, Harry Reems slaknande) samt rena obegripligheter (vad är det som ska fattas? Jag fattar inte!)

Hursomhaver: så här råkar nu filmerna ha sett ut och så här råkar nu Svensk filmografi-redaktionen ha valt att kommentera dem. Jag, Kalle Lind, tar så klart avstånd från alla sorters pornografi och dylika vederstyggligheter och kan inte lastas för att den här bloggposten ser ut som den gör.

Föregående

Avdelningen Oväntade Bildtexter: Svensk filmografi 1970-79 – det städade materialet.

Nästa

Work in progg-ress.

6 kommentarer

  1. Henrik Valentin

    Det här är sådana bildtexter som min farfar skulle kunna komma på. Genialiskt!

  2. Ulf Börgesson

    Claim to fame: Mac Ahlberg är min mammas kusin. Jag kände att jag bara måste säga (skriva?) det. Vill dock poängtera att han senare gick vidare till att arbeta med John Landis, Sylvester Stallone, Bruce Willis och Michael Jackson (i egenskap av director of photography). Dessutom gjorde han en sanslös B-skräckis som hette Herbert West – Reanimator (yes, baserad på Lovecrafts novell) som i alla fall David Bowie uppskattade. Tips: Försök aldrig klå kusin Mac i "jag mötte Lassie".

  3. Anonymous

    Charles Kaufman startade senare filmbolag tillsammans med sin bror Lloyd. Bolaget heter Troma och har sysslat med lågbudget-skräckkomedier. Framgångsrikast är Toxic Avenger – serien.

    Charles har slutat med film och är numera bagare

  4. Anonymous

    Det är naturligtvis mannens organ som avses saknas i den sista bilden, rimligen en kommentar beträffande kvinnans oroade blick i den riktningen.

    För den händelse du nu verkligen undrade.

  5. sven hansson

    Sagt det förut men säger det igen. 1970-talet var inte så enhetligt porr sexliberalt som det nu brukar framställas som. De var i början på 1970-talet som det var det men kring mitten av 1970-talet så gick kvinnorörelsen (ordet feminister användes inte då det var amerikanskt) till attack mot porren och sexliberalismen. Kvinnorörelsen övertog rollen från de frikyrkliga att vara de stora sexualmoralisterna.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén