Ja, alla kastade sig väl över Moderaternas gamle partisekreterare Lars Tobissons 550 sidor tjocka redogörelse för sin livsgärning när den kom härom året. Jag ska villigt erkänna att jag bara skummat, men tycker mig ändå finna att det gamla djungelordspråket ”När
Tobisson berättar vill man gärna göra något annat” äger sin riktighet.
Det mest spektakulära är väl egentligen det där omslaget. Vi har avhandlat ett par udda omslag här på bloggen tidigare, men det här är trots allt mer förbryllande. Av alla bilder som någonsin tagits på Lars Tobisson – varför väljer han just det?
Jag har som sagt bara skummat, men finner inget i innehållet som ger en vink om bildvalet. På sidan 13 berättar han visserligen om sin förlossning, som delvis fick utföras med tång, vilket medförde att han genom livet gick med en vit fläck i nacken i sitt annars mörka hår. Är det den han pekar på? Utgör nackens vita fläck nån sorts symboliskt ledmotiv i Tobissons liv och levnadssaga?
Någon annan rimlig förklaring finner jag inte, men visst, jag erkänner villigt att jag fick panik när jag nådde rubriken ”Riksbanksreform” och var tvungen att skumma det kapitlet ännu snabbare. Kanske ges någon tydligare hint om omslagsvalet där. Annars är väl den mest plausibla gissningen att Tobisson tillstår vad vänstern alltid anat: att han är den felande länken.
Marcus
En förklaring till den udda posen skulle kunna vara att han med hjälp av sina armar försöker att illustrera tillbakablickandet genom att forma en åtta (evighetssymbolen) där ögonen och blicken utgör startpunkten (”ser”) och bakhuvudet då utgör slutpunkten (”tillbaka”) i krumeluren. Denna lilla strategiska (?) gest kanske signalerar en okänd esoterisk sida hos Tobisson. Eller så är det kanske rätt och slätt en jäkligt smart sittställning där man kan se intensivt närvarande ut i Riksdagen medan man i själva verket tar sig en liten tupplur precis efter lunchen.
Gustav
Han kanske vill visa sin (eventuelle) bror Tobias att han inte alls har den där kala fläcken på hjässan som både far, farfar, morfar och farbror Toby fick i 42-årsåldern. Samt (om än bara begynnande) Tobias själv?
Erik
Han har väl helt enkelt lite mer självdistans än vad man förväntar sig av en moderat…
Erik Londré
Först och främst, tack för en helt grym blogg med massa fantastisk läsning!
Vill tipsa om min ABSOLUTA favoritbok i alla kategorier. Tore Wretmans Mat & Minnen. Hans kombinerade kokbok och memoarer är heeelt jävla makalöst underhållande och välskriven. Den innehåller dessutom kopiösa mängder sköna anekdoter om riktiga svenska kändisar som Hasse Ekman, Piraten, Povel Rammel, Sture Lagervall och alla andra man gillar.
Tore Wretman var vad man med modern termologi skulle beskriva som”oerhört jävla kändiskåt”.
Om du inte läst den än så gör det. Uppföljaren ”den ärbara vällusten” är inte lika bra men ändå värd en läsning.
Tore Wretman utser dessutom flamberad morkulla till världens godaste maträtt vilket jag tycker är en rätt jäkla skön grej o göra. Så jag tänkte härmed utse Mat & Minnen” till världens bästa bok!
Kan han, kan jag!
Ser fram emot mer fantastisk läsning!
MVH
/erik
Kalle Lind
Erik L: jag tackar för vänliga ord och ett, i alla bemärkelser, matnyttigt tips.