En sak kan man vara säker på som människa: det går alltid att hitta anledningar att ge upp. Det finns alltid någon deprimerande nyhet i tidningen. Det är aldrig långt till närmsta påminnelse om vår egen dödlighet.

Därför borde det ses som en coolare hållning till livet att alltid jaga de positiva motbilderna. Det som kräver större insats borde ge saftigare utdelning. Den som bejakar glädjen, skrattet, värmen, hoppet och insikten att efter regn kommer solsken borde vara den ballaste.

Så är det inte alltid. Tittar man på stora delar av kulturvärlden är det inte så. Gör du en film om några minderåriga narkomaner i en rumänsk industristad som gör abort under en motorvägsviadukt är chansen att du får ett festivalpris större än om du gör en film om ett trevligt par som får varandra och sen är allting frid och fröjd. Man kan med viss rätt hävda att den första filmen är Viktigare, men lika viktigt borde det vara att ingjuta en gnutta framtidstro i biopubliken.

Även inom rockmusiken har svårmodet stått högt i kurs. Flirtar med självmord och självhat och självstympning betraktas gärna som mer genuint och spännande än gemyt och fryntlighet. I skiftet 1970-1980-tal gjorde Ulf Lundell iakttagelsen att samtidsrocken var för navelskådande negativ. Han frågade sig, på sitt särskilda Lundell-språk: ”Warum all this black stuff?” Sen gjorde han plattan ”Kär och galen” där han insisterade på att vända rockkraften till något livsbejakande. Låtar som ”När jag kysser havet” och ”Lycklig lycklig” ville vara en inspirerande motvikt till dåtidens förhärskande kajalångest.

Man kan ha många invändningar mot Ulf Lundell, men jag har stor respekt för hans vilja att vara den ”som törs ett ja bland alla nej”. På samma vis uppskattar jag att Peps påminner om att ”än sjunger himlens fåglar/ochän hör jag barnens skratt/och än blommar markens örter/och än följer dag på natt”i låten med den föredömliga titeln ”Håll ut”.

För att hålla ut krävs mod och dumdristighet. Ge upp kan vilken posör som helst göra.

Publicerad i Sydsvenskan 19 januari 2017

Samlade krönikor 2011-2018 av Kalle Lind

Nu har du läst en krönika av Kalle Lind men det finns massor fler samlade i en tjock bok med hårda pärmar. Både Adlibris, Akademibokhandeln och Bokus är beredda att skicka hem en till dig för en human summa. Och självklart finns det andra böcker också. De viktigaste hittar du här.