Det händer att jag gnäller på fyrtiotalister, i synnerhet fyrtiotalistmän. Senast hände det i min SR-podd Snedtänkt, där jag mest stod och fnissade medan radiokollegan Nina Allergren gick fram med hackkniven mot köttberget. Somliga ogillade det, i synnerhet män födda på 1940-talet. Jag kan förstå det. Man kan inte hjälpa när man är född. Ett barn kan inte rå för att det blir bortskämt.

Jag vill därför snabbt understryka två saker:

1) inte alla fyrtiotalister är bortskämda,

2) det är förstås bara avundsjukan som talar. Jag hade också velat ha en fyrtiotalistmans liv.

I julhelgen visade SVT två timmar klang och jubel tillägnade fyrtiotalistmannen Leif GW Persson och hans, efter vad jag förstår, högintressanta leverne. I förbifarten svischade det förbi: nja, han hade väl inte varit så särskilt närvarande hos sina barn, ett av dem har han i princip aldrig träffat. Jag hade också velat ägna mig på heltid åt mig själv och lämpa över allt ansvar på nån annan och sen ändå motta public service oreserverade hyllning.

Strax därpå visade SVT en timme Sjöwall-Wahlöö-nostalgi. Författarparet Per Wahlöö och Maj Sjöwall var visserligen äldre än fyrtiotalisterna, men deras Martin Beck-böcker kom framför allt att påverka den upproriska så kallade 68-generationen. Jag hade också i tio böcker velat frossa i nymfomani, Palmehat, insändarkverulans, öststatshyllningar och sexualmoralism – och sen ändå okritiskt framställas som radikal banbrytare.

Allra mest avundsjuk blir jag när jag ser mig omkring och alla vi män över trettio ser likadana ut: ängsligt drar vi våra trimrar intill svålen som en eftergift mot vår accelererande skallighet. Det gjorde inte våra fäder. På foton från deras trettioårsålder sticker flintarna upp som strutsägg ur stora risiga fågelbon. Det är kanske inte estetiskt, men det visar att de inte behövde ödsla tid på nåt så ytligt som utseende. De såg till att få ligga ändå.

Jag är alltså helt ärlig när jag säger: jag hade hellre levt det lustiga livet än kommit trettio år senare och gjort mig lustig över det.

Publicerad i Sydsvenskan 18 januari 2016

Samlade krönikor 2011-2018 av Kalle Lind

Nu har du läst en krönika av Kalle Lind men det finns massor fler samlade i en tjock bok med hårda pärmar. Både Adlibris, Akademibokhandeln och Bokus är beredda att skicka hem en till dig för en human summa. Och självklart finns det andra böcker också. De viktigaste hittar du här.