Vi diskuterade mobbning en gång, jag och en väninna som inte gått samma kurser i politisk korrekthet som jag och inte lärt sig vad man förväntas säga när man umgås med medelklassföräldrar med anständighetsideal.

Hon berättade om en flicka i hennes sons klass som blev retad för sin övervikt och sin näsa.

”Hemskt”, sa jag.

”Verkligen”, sa hon, ”jag fattar inte att man som förälder låter sånt hända.”

”Som förälder?” sa jag förvirrat.

”Ja, det är faktiskt inte särskilt dyrt med ett nosejob. Och flickan är ju tio år så man kan utan problem sätta henne på en Nutrilettekur.”

Här kan vi stanna upp och ägna oss åt några sekunders pliktskyldig förfäran. Sen kan vi börja rannsaka oss själva.

Det finns ett antal saker som föräldrar fruktar. Man vill inte att ens barn ska dö. Man vill inte att ens barn ska bli sjuka. Man vill inte att ens barn ska hata en. Man vill inte att ens barn ska bli mobbade. Man vill inte att ens barn ska bli mobbare. Men måste man välja så ser man hellre att ens barn har en hög än en låg plats i den sociala hierarkin.

Hellre vara den som kommer på fyndiga öknamn än den som får dem kastade på sig. Det första tyder i alla fall på kreativitet. Hellre vara den som leder mobben än den som lyder den. Det första tyder i alla fall på status. Hellre vara den som måste välja bland kalasinbjudningarna än den som inte får några. Hellre lyxproblem än riktiga problem.

Vi vill att våra barn ska vara lyckliga. Vi anar att det kräver att de också är lyckade. Lycka är abstrakt och individuellt, lyckad bestäms av majoriteten och är in i helvete påtagligt. Ett barn som får tummen upp när det kliver in i klassrummet i ny frisyr sover bättre än det barn som blir utskrattat. Anar vi. Vet vi. Sen kvittar det om den frisyren är dyr och tidsödande och ute om en vecka.

För barnens egen skull är de flesta av oss beredda att beskära dem, begränsa dem och anpassa dem efter majoritetssamhällets nycker. För barnens egen skull lär vi dem att göra inte vad de gillar bäst utan vad som ser bäst ut.

Publicerad i Sydsvenskan 5 januari 2016

Samlade krönikor 2011-2018 av Kalle Lind

Nu har du läst en krönika av Kalle Lind men det finns massor fler samlade i en tjock bok med hårda pärmar. Både Adlibris, Akademibokhandeln och Bokus är beredda att skicka hem en till dig för en human summa. Och självklart finns det andra böcker också. De viktigaste hittar du här.