Ingen bryr sig väl längre, men på sjuttiotalet var pseudonymen Bo Balderson en bästsäljare. Varje år kom en ny bokfars om ett socialdemokratiskt statsråd med många miljoner på banken, typ sexton barn och ett jättehus på en skärgårdsö. Det hette att det var elakt, initierat och avslöjande. Det var det inte alls. Det var tämligen tjatiga mordlustspel skrivet av någon som prenumererade på en borgerlig dagstidning.
Men eftersom pseudonymen nu var hemlig så retade det igång spekulationslustan hos folket. Min kompis Trampe har två olika skrifter där arkeologiprofessor Bo Gräslund leder i bevis att Sven Delblanc är Bo Balderson (ett av argumenten är att ”blanc” betyder vit, ljus, och att Balder är ljusets gud). För inte särskilt många år sedan hävdade en man att han med tusen procent säkerhet visste att det var Olle Adolphson som, när han inte skrev, turnerade, sjöng, målade och arrangerade körverk i eget namn, satt på kammaren och skrev bästsäljare under pseudonym.
De flesta spekulationerna rör tämligen kända namn. Det ligger i människans natur. Precis som man vill att det ska vara bröderna Wiehe eller Risken finns-duon – det vill säga redan offentliga personer – som är Philemon Arthur & the Dung, vill man inte att det ska vara en okänd nobody från Ingenmansland som är Bo Balderson.
Själv tror jag på AB-journalisten Jörgen Bloms avslöjande från 1980, där han pekar ut en adjunkt (berättaren i Baldersons böcker är just adjunkt) som året efter den första storsäljande Balderson-romanen förmerade sin inkomst påtagligt och sedermera skrev sig på Irland, där skattesatserna för just författare är särskilt förmånliga. Björn Sjöberg heter han – fortfarande. Det har nämligen alltid sagts att Balderson ska avslöjas när den fysiske författaren är död. Sjöberg är född 1932 och kan leva länge än. Risken finns att intresset för Balderson hunnit svalna till ett mindre än minimum till hans frånfälle.
Hursomhelst: bland hundratals bisarra och betydligt färre trovärdiga spekulationer – någon sa Ebbe Carlsson (21 år när första Balderson-boken kom), någon annan sa Baldersons förläggare Åke Runnquist – dök Alfredson och Danielsson upp påfallande sent. Först 1985 presenterades teorin att någon eller båda i Svenska Ord-duon skulle vara Balderson. 
Det var ingen särskilt bra teori. Varför de tokproduktiva vänstersossarna Hasseåtage skulle sitta på den fritid de inte hade och skriva humor långt under deras nivå, baserad på ett sosseförakt de inte hyste, står fortfarande skrivet i stjärnorna.
Därför nämns inte detta avslöjande i den Hasse Alfredson-biografi som jag har skrivit och du bör köpa.
Anna
Du har så rätt om Baldersson, aldrig att det skulle kunna vara hasseåtage, alldeles för trista o snipiga böcker för det. Själv tror jag på Runnqvist, i en tidig Christie ,. titeln har trillat ur minnet men det är en av de mer äventyrliga från 20-talet, nämns en svensk bokförläggare med namnet Bo Baldersson, han har ingen betydelse för handlingen vad jag minns. Roligt att bloggen är i gång igen för övrigt
jspr
Jag noterar att två av bilderna är ”lånade” från min blogg. Det hade varit trevligt att få en fråga om det var OK.
Kalle Lind
Jag ber verkligen om ursäkt. Jag googlade ihop ett myller av Balderson-omslag som illustration och tänkte inte så mycket på var respektive bild hämtades. Vill du att jag tar bort dem så går det att ordna. Mvh
Håkan P
Nåt helt annat: Din kommentar ang Ringo’s trumspel förbluffar mig! Detta kanske hör samma med att Du inte är trummis! Jag är det o har o Ringo har präglar min utveckling.Varför tror Du massor av trumslagare har analyserat hans spel? Ringo har ett genuint driv som få åstadkommet. Håkan😒
Kalle Lind
Äh, det där var ju mest på skoj. Jag förutsatte att det aldrig skulle nå Ringos öron.
Jan Olof Elofsson
Hejsan. Skrev någon gång i ett arbete i svenskan under gymnasietiden att bo balderson var Jan Mårtensson. Fick en anmärkning för fakta-fel. Intressant då ingen vet vem han är(förutom förläggaren och andra). Det var något jag hört, bara. Galet? Vem vet…. Bisse