Så här glad – och pittögd – blev jag tydligen när jag hittade ett nyutgivet Cowboy Henk-album på Bokmässan. Runt millennieskiftet gick denna belgiska serie sporadiskt i Ordfront och Galago och jag lät mig fascineras. När vi var i Belgien för några somrar sen tog vi en familjepromenad längs en skogsslinga, som visade sig vara kantad med Cowboy Henk-sidor i A1-format. Det var som ett primitivt Disneyland, men med en absurdistisk naivistisk vuxenserie istället.
I Belgien har dess skapare, med de helt logiska tilltalsnamnen Kamagurka (manus) och herr Seele (bild), samma status som, säg, Carl Johan De Geer här. Sen sjuttiotalets begynnelse har de varit verksamma inom bildkonst, serier, teve, radio, musik och förmodligen också jazzbalett.
Cowboy Henk-serien är uppenbart skapad av människor som kan sin konsthistoria. Cowboy Henk har en tre veckors blå period, besöker museet för samtidskonst, blir jagad av polis för att han försöker sig på surrealism på tjugohundratalet och ringer upp pipan på Magrittes Det här är inte en pipa-tavla och möts av meddelandet ”Det här är inte ett pip”.
Liksom surrealisterna, dadaisterna, undergroundtecknarna och Jag Vill Vara Farlig-gänget rotar Kamagurka och herr Seele i själens alla smutsiga skrymslen och vrår. Cowboy Henk jobbar som frisör och har glömt saxen. Istället drar han kundens hud över huvudet och målar ett nytt ansikte på huden.
Det är inte alltid roligt men ofta konstigt. Som all annan konst och humor som försöker utmana blir det ofta sökt. Men jag har väldigt lätt för att låta mig tjusas av den popkonstiga janlööfska kombinationen av barnsligt rena teckningar och ett innehåll som vittnar om förtrogenhet med Freud, Dalí, Robert Crumb, Monty Python, konsthistoria, skräckfilmsromantik och slapstick.
Inte minst förstår man, när man inser att den här serien har gjorts sen 1981, att det finns ganska mycket att upptäcka om man tar ett aldrig så kort steg över den anglosaxiska språkbarriären. Jag blir förstås lite sugen på att införskaffa singlarna med Kamagurka en de Vlaamse Primitieven: ”Oh Sabrina, wat heb je met mijn snor gedaan?” och ”Nee, mijn lief: je bent niet te dik.” Jag gissar att det låter som om bob hund möter Frank Zappa på ett operationsbord. Förmodligen inte särskilt bra, men åtminstone som Nånting Annat.
Anon
Vad tycker du om Pippi Långstrump-ändringarna?
Fläderblom
Detta är väl samma serie som hette ”Cowboyen Sven-Bertil” när den gick i någon eller några av Schröders vuxenserietidningar (Epix, Pox eller Exlixir) på 1980- eller början av 1990-talet?
kulturarbete
Anon: http://www.city.se/kronikor/kalle-lind-om-svt-astrid-lindgren-och-att-vara-kung-over-bruna-manniskor/
Fläderblom: säkert. Det är genant att erkänna, men jag läste inte Schröders tidningar annat än strövis och nyckfullt när det begav sig. Min privatekonomi var begränsad i de tidiga tonåren och jag valde att investera allt engagemang i Galago istället. Men andra läsare får gärna fylla på här.
Spiring
Det Fläderblom skriver stämmer utmärkt. Jag tror det var Elixir, eller kanske Brök – nån av de mer lättsamma tidningarna i alla fall. Har inte möjlighet att kolla nu.
Den här barriären som uppstod mellan Epix och Galago är egentligen lika trist som obegriplig. Kanske nåt som levde kvar från 70-talets vänstersplittringar, det ansågs tydligen viktigt då att ta strid mot sånt som bara nästan var som man själv var. Både Horst Schröder och Rolf Classon hade väl erfarenheter från den tiden. Dessvärre påverkade konflikten även serieskapare, en lysande sådan som Mikael Grahn verkar till exempel aldrig ha funnits när Galago-folk skriver svensk seriehistoria. Andra, som Lindengren och Nessle, publicerade sig klokt nog i båda lägrens tidningar.
kulturarbete
Spiring: för min del, alltså som läsare, var det inte fråga om nån konflikt eller att ta ställning. Konflikten redaktionerna emellan märkte jag nog aldrig riktigt av (annat än i samband med Pox-rättegången när Roffe Classon skrev en ledare där han förkastade rättegången men påpekade att Horst publicerade vissa undermåliga serier). Jag ska vid tillfälle reda ut hur stor den faktiskt var: som du säger var det uppenbarligen möjligt att hålla sig väl med både Schröder och Classon.
Minns att Joakim Lindegren berättade att Horst gärna lät namnet Cyndee Peters stå kvar men ville ändra Siewert Öholm till Figge Mögholm, medan Classon gärna lät namnet Siewert Öholm stå kvar men ville ändra Cyndee Peters till – förvirrande nog – Malena Ivarsson.
Jonatan
Kan för den intresserade tillägga att det är Placebo Press som står för denna kulturgärning att ha givit ut Cowboy Henk-albumet (och annat spännande). Hade själv dålig koll och blev glatt överraskad när jag läste om detta!
Från Seriewikin: ”Serien publicerades på svenska i serietidningarna Elixir och Epix på 1980-talet under titeln ”Cowboyen Sven-Bertil”, samt i Galago i slutet av 1990-talet, då under originaltiteln.”
David
Jag har känslan av att konflikten var störst från Schröders sida. Jag vill minnas att han i ett par-tre av sina evighetsledare i Pox, Epix och möjligtvis någon mer tidning sablade ner Galago och andra för deras försvar/föraktargument.
morbror Oa
Undra om herr Punghuvud är släkt med den här figuren: https://www.facebook.com/per.myrhill/posts/10152634297161013