Det upphör aldrig att fascinera mig hur svensk musikindustri en gång kastade in alla internationella hits som fanns i sin stora översättningsmaskin och sen gav resultatet till slumpvis artist som gick förbi studion.
Boomtown Rats – bandet som Bob Geldof hade innan han ordnade insamlingsgalor och blev Sir Bob – gjorde 1979 låten ”I don’t like Mondays”. Det var en kontroversiell sång: bara några månader tidigare hade sextonårige Brenda Ann Spencer i Cleveland mejat ner fjorton personer på sin skola, varav tolv skadats och rektorn och vaktmästarn dött.
Tillfrågad varför hon gjorde det svarade hon: ”I don’t like Mondays. This livens up the day.”
Det där snappade Bob Geldof upp från en telexmaskin när han satt i en radiostudio och snart därefter var låten färdig. Det blev Boomtown Rats största hit jorden runt. Dock inte i USA. Där bojkottade många radiostationer den. Flickans föräldrar försökte få den stoppad i domstol.
Uppenbarligen kände någon svensk producent med näsa för sånt som slår att den skulle göras på svenska. Och vilka var bättre lämpade för att göra en kontroversiell låt om en dödsskjutning än Streaplers?
Popbandet från Kungälv blev ett dansband och gav oss hits som ”Lilla Klumpeduns”, ”Tony Pepperoni”, ”Lady Banana” (”… har du plockat bananer till mej?”), ”Vad har du under blusen, Rut?” (”… vad är det där som putar ut?”) och ”Du läser mellan raderna, Carina”.
1979 – samma år som skolmassakern, innan skjutvapnet ens hunnit kallna i Cleveland – sjösattes ”Jag hatar månda’n”.
Det slog bara slint i huvudet
Att inte nån förstår
Till skolan är det inte nån som går
De stannar hemma och de får
Och far är den som minst förstår nåt
för hennes vett det var alltid gott
Och han ser ingen orsak, det finns ingen orsak
Behöver det ens finnas ett skäl?
TALA OM! Jag hatar måndan!
TALA OM! Jag hatar måndan!
TALA OM! Jag hatar måndan!
Jag skjuter ne-e-er eeer
Skjuter bort den trista dan
Vår telexmaskin är superfin
För oss skriver printern ut
Mor har fått en chock, fars karriär är slut
Deras liv kan aldrig bli som förut
Sexton år, i sin ungdoms vår
Som ett nederlag tar de allt idag
För de ser ingen orsak, det finns ingen orsak
TALA OM! Jag hatar måndan!
TALA OM! Jag hatar måndan!
TALA OM! Jag hatar måndan!
Jag skjuter ne-e-er eeer
Skjuter bort den trista dan
Dan, dan, dan
– skjuter på stan
Och skolans gård är tom, nu är leken slut
men hon vill dit – leka som förut!
Schemat ändras, nåt nytt ska vi lär’
och temat idag är hur man dör!
Och sedan snackar packet detektiver
och brottas med problem, frågar hur, varför
För de ser ingen orsak, det finns ingen orsak
Behöver det ens finnas ett skäl?
Med viss reservation för att Bjarne Lundqvist, trummis och tillfällig sångare, ibland är så känslosam att jag inte hör alla ord.
Musikaliskt övertrumfar Streaplers nästan Boomtown Rats i pampighet, inte minst känns pianointrot än mer svulstigt melankoliskt.
Texten är originalet ganska troget, även om ordföljden ibland gör sammanhanget svårforcerat. Själva refrängtexten blir något dunkel på svenska: vill sångens jag verkligen att lyssnaren ska tala om för henne ATT hon hatar måndan? Vet hon inte det redan?
Återstår då bara frågan: är det inte lite konstigt att dansbandet Streaplers valde att spela in en new wave-låt om en skolmassaker på svenska?
EDIT: det var det inte alls. Det var förmodligen djupt känt av Kungälvshärstammande Streaplers. I Kungälv, får jag veta av en informerad kommentator, skedde en av Sveriges få skolskjutningar redan 1961. Troligen var flera av streaplarna personligt påverkade av händelsen.
Magnus Nilsson
Svar på din fråga: Jo.
Simon
Nej, inte så konstigt faktiskt, låten är trallvänlig och har en bra hook.
Daniel Standar
Intressant text! Men det är inte Ove Pilebo som sjunger i den där inspelningen, det är trummisen Bjarne Lundqvist. Bjarne Lundqvist och den numera framlidne Lasse Larsson (”Nyanser”, ”Bara femton år”) turades om att sjunga tillsammans med den dåvarande huvudsångaren Ove Pilebo.
kulturarbete
Magnus/Simon: det känns som om vi ska koppla in SVT Debatt här.
Daniel: intressant kommentar. Jag har förstås ändrat i texten. Som du väl vet hette förste sångaren i Streaplers Gert Lengstrand, sedermera en legendarisk ljudtekniker som rattat och kranat på flera Cornelis-plattor och så småningom skrivit text till bl.a. Charlotte Perellis ”Tusen och en natt”. Jag har inga uppgifter om vem som översatt ”Jag hatar måndan”, men det är ju inte omöjligt att det är Lengstrand. Och i så fall täcker han in i princip alla fält inom den svenska populärmusiken.
Daniel Standar
Jag hatar måndan är översatt av en viss Bror Leijon.
Simon
I något avsnitt av podcasten DJ 50 Spänn berättar gästen (ev Gurra G?) att han samlar på svenska översättningar av utländska låtar, och spelar även en svensk version av Last Christmas som inte har jultext.
Wulfahariaz
Boomtown Rats spelade ju låteländet på Live aid. Fick jänkarna se det, tro?
(Black Sabbath och Judas Priest kunde man inte se på svensk teve.)
B Karlsson
Tack!
Inledningen på inlägget är ju en bra beskrivning på hur en tidstypisk äkta sunkadelic låt skapas, det fick mig att tänka på klassiker som Laxå eller Femton minuter från Eslöv, men det här är ju betydligt bättre! Fast är sunkadelic så bra egentligen? Hur som helst så blev det inte sämre av att skivan finns i min samling, tyvärr inte spelad än på grund av avsaknad av vinylspelare. Den fina bananflickan på skivomslaget är för övrigt signerad Gunnar Bunker om inte minnet sviker totalt. Utgår från att samma Gunnar Bunker titulerar sig som grammofonsångare och har gett ut egna skivor med något som ska föreställa sång. Sedan kan man ju alltid fundera på om inspirationen till banandamens utseende kommer från Chiquita eller från Kerstin ”Banan” Bylén?
Simon
Tänkte fråga om någon känner till ett exempel på en sån här översättnig som blev riktigt lyckad? Skulle vara intressant.
B Karlsson
Som svar till Simon: Du fyller mitt sinne (Annie´s song) är bra översatt, inte någon föregångare till google translate. Fast jag varnar lite för Loa Falkmans tolkning, han har missat att less is more. Stefan Rüden gör däremot en bra version. Det finns sökert fler exempel, men det är ju alltid enklare att komma ihåg stolpskotten.
Simon
Tack B, den ska jag köpa.
Kalle Lind
B m.fl: sunkadelica är väl till sin natur varken bra eller dålig utan snarare underhållande i kraft av sin märklighet. Det finns ju jättemånga översättningar som är fantastiska – Sakta vi gå genom stan m.fl. – och många som man liksom bara har vant sig vid för att den svenska varianten är större här (Sånt är livet). Mest humor uppstår när översättningen är slarvig/för rak och när cash in-faktorn lyser igenom för tydligt (som i Fallet Streaplers).
Thorild Skolan
Svar på frågan: Nej, det är inte konstigt alls. Streaplers är som du själv nämner från Kungälv. Denna stad upplevde 1961 den första dödliga skolskjutningen i Sverige. En 17-åring med pistol sköt inne på en skoldans och dödade en samt skadade sju ungdomar. Herrarna i Streaplers är i en ålder där de mycket väl kan ha gått på denna skola, och om inte så har de garanterat hört mycket om händelsen under sin uppväxt i Kungälv på 1960- och 70-talen. Det finns nog ingen som bodde i Kungälv som missat skolskjutningen 1961, och fortfarande delas ett stipendium ut till minnet av den mördade Per Altvall.
kulturarbete
Oj, detta hade jag verkligen ingen aning om. Allt du skriver låter rimligt och logiskt. Utom själva skolskjutningen förstås. Som bara låter tragisk. Tack för klarläggande info!