Jag har kollat igenom Grammisgalan på Berns från 1971. Det kan ni också göra. Det är en hyfsat fascinerande upplevelse om man håller pekaren redo på forward-symbolen.
Blandade iakttagelser:
* Lasse Holmqvist är programledare. Han är också prisutdelare. I någon mån även tacktalare, eftersom ingen som får pris förväntas tacka för det. Cornelis säger visserligen tack (och till och med ”han kan få den här!”) till Björn J:son-Lindh, som han gjort sin prisade Poem, ballader & lite blues-platta ihop med, men det har han tydligen särskilt bett om att få göra.
* Lasse Holmqvist trycker väldigt hårt på att det är grammofonprodukten som får pris. Inte artisten. Inte låtarna. Utan [a:lbumet], som det heter på holmqvistska.
* Juryn består av representanter för musikbranschen, dags- och veckopress samt musiklärarna.
* Gruppen Contact (vinnare av ”årets populärgruppsproduktion”) framträder live. Inte en enda gång under numret ser man sångaren Ted Ström. Bildproducenten hade väl inte tänkt på det.
* Lasse Holmqvist är något fixerad vid vikt. Han introducerar Cornelis som ”en till åtminstone mellanvikt förvandlad Cornelis Vreeswijk”. Och när han nämner gruppen Fläsket brinner får han förstås kommentera sin egen kroppshydda: ”Ja, det är rätt varmt här …”
* Det är lite si och så med förberedelserna. Lasse Holmqvist räddar det nästan med improvisationer. Contact får stå och rådda om på scen: ”Det tar en liten stund det här för det var en dansör som ramlade in i slagverken”. Lill Lindfors sjunger ”en melodi som heter Toda – tror jag”, Lill rättar och säger att den heter ”Till Gammeldansens vänner”, Holmqvist försvarar sig: ”Jag kan väl inte hjälpa om det står nåt annat på min lapp här!”
Vid ett annat tillfälle utbrister Holmqvist: ”Det ändrades nyss, de sa att vi inte ska ha det, sen skulle vi ha det och nu ska vi inte ha det!” När han presenterar Arne Domnérus trio blir det med orden: ”Jaså, ni är redan här?” När Bernt Staf kommer in för ett framträdande frågar Holmqvist: ”Ska du ha stol och sånt?”
* Lasse Holmqvist presenterar Lena Andersson som ”en härligt sjungande skoletös ifrån Halmstad” och jazzsångerskan Doris med ”vi ska få kvinnlig fägring igen”.
* Sven Jerring vinner pris i klassen ”årets dokumentärproduktion” (plattan SR Records) och Eric Sahlström & Gösta Sandström ”årets produktion av folkmusik” (plattan Spelmanslåtar från Uppland). Alla framträder förstås på scen, Jerring med en intervju som tar en stund. Inga mindre publika priser har delats ut innan sändningen börjar.
* Lasse Holmqvist frågar Cornelis, som just flyttat till skånska Vismarlöv: ”Har du lärt dig nån skånska?” Cornelis svarar: ”Nej, men jag har lärt mig en del annat”. Han får omotiverat mycket skratt på det.
* Robban Brobergs The Pling & Plong show är nominerad både som ”årets barnproduktion” och ”årets populärproduktion med manlig artist”. Den vinner barnklassen.
* Tittar man noga kan man se att Cornelis sitter vid samma bord som Carl-Uno Sjöblom.
* Halva publiken är flintskallig. 75 procent bär polisonger.
* Året därpå, 1972, gavs priser till proggplattor som Sånger om kvinnor, Här kommer Ville, Valle & Viktor samt Philemon Arthur & the Dung. Därefter såg proggrörelsen till att galan lades ner fram till 1987.
* Ingenting var bättre förr, men få plattor har mer förtjänat en utmärkelse än Cornelis Poem, ballader & lite blues. (Kanske inte en iakttagelse, utan mer ett faktum.)
Lämna ett svar