Med perfekt brist på tajming, långt efter att stora bloggtåget avgått från Hippberga och t.o.m. sen det stått avställt alldeles för länge på perrongen i Mainstreamhult, kommer undertecknad sålunda gåspringande över stationen, med andan i halsen efter att ha stått alldeles för länge och tjyvläst korsordsmagasin på Pressbyrån, med ångande röda kinder och svett som blivit till klåda längs hela ryggraden.
Jag snubblar in i andraklasskupén, får först inte upp mellandörren och blir sen klämd i den, baxar upp mitt alldeles för stora bagage på en hylla där det genast dråsar ner och så när trycker in fontanellen på en tioåring, slår mej ner i en stol och hinner precis dra av mej skor och sätta avtryck med strumporna på golvet samt konstatera att Annika Jankell tydligen skrivit alla artiklarna även i detta numret av Kupé, innan nån sur jävel upplyser mej – givetvis på västgötska – om att jag tagit hennes stol. Jag sitter naturligtvis i fel vagn så jag byter och gör om hela proceduren med bagaget, inklusive fontanellen.
Men jag är i alla fall ombord. Jag räknade till och med själv ut hur Blogspot fungerar.
Den här bloggen kommer antagligen att handla osunt mycket om gubbar i svensk nöjeshistoria, gubbar i svensk nutidshistoria, andra gubbar samt om mig. Inte för att gubbar är bättre eller intressantare än nånting annat (t.ex. växthuseffekten eller maltwhisky – jo förresten, än maltwhisky, allt är intressantare än maltwhisky, även världens tråkigaste sak är intressantare än maltwhisky), utan för att gubb-info på fullaste allvar är den enda info jag kan ta in.
Sammanfattningsvis: en sida om Kalle Lind och gubbar som Kalle Lind gillar, för Kalle-Lind-och-gubbar-intresserade. Väl mött alla ni!
Kalle Lind
Varför säjer du hurra? För att du har läst alla inlägg baklänges och äntligen känner dej fri?
Arvid Axbrink Cederholm
Hurra!
Markus
Du och din terapeut borde tillsammans jobba på att stärka din självbild, Kalle! Mycket här inne håller bra klass.
Fredrik
Wow, back to the roots! Dagens roligaste läsning.
Robban
Alla dessa tågreferenser, visste du var du var på väg?
kulturarbete
Det allra första jag lade upp, troligen innan jag ens skrivit någon bloggpost, var de två bilderna på mig i På spåret-studion. De togs 2005 i ett helt annat sammanhang. På den tiden var det fortfarande Oldsberg/Hellberg som gällde och det stod en lätt doft av gubbrum runt programmet. Bilderna på en överstasad Kalle Lind i dressin respektive första klass-kupé har med andra ord ett lätt ironiskt skimmer över sig. Föga anade jag då vad framtiden skulle ha i sin rangerbangård.