Det gör mej så klart glad att Ken Ring åter igen är tillbaka. Efter att han vid 24 års ålder vann en lifetime achivement award vid nåt slags hiphop-gala har det varit tyst om honom, åtminstone för oss som inte råkar bo granne med honom i Hässelby.

Nu släpper han så en ny platta. 70 ex skickas till förtroenderåd på Sveriges anstalter. Det gläder mig. De dränks nog inte i post. Väldigt få av landets interner dränks i post.

I pressreleasen betonar Ken att inga plattor skickas till kåkar för ”sexualbrottslingar och informatörer”. Så klart. Enligt gammal tjyvheder – en lite udda form av heder eftersom den är i grunden ohederlig – så är dessa två kategorier de sämsta av brottslingar. Det här har jag direkt från hästarnas munnar efter en tid i kriminalvården.

Av den här orsaken – att det tydligen är mer tjyvheder att döda eller prygla nån som tjallat än att tjalla – finns det faktiskt specialkåkar och -avdelningar just för ”sexualbrottslingar och informatörer”.

Gamla tjyvar gillar att prata om den tjyvheder som fanns förr, men som dessvärre utarmats med åren. Förr var man tydligen hederlig när man stal, slogs och knarkade. Dagens ungar stjäl, slåss och knarkar på ett ohederligt vis.

Paradoxalt nog pratar även unga kriminella om vikten av tjyvheder. Däribland Liam Norberg – en av de många uppföljare till Sökarna som aldrig riktigt blev färdig hade underrubriken Tjuvheder – och tydligen också Ken Ring.

Dock betvivlar jag på att Ken till vardags svänger sig med begreppen ”sexualbrottslingar” respektive ”informatörer”. Våldtäktsmän på min tid hette av nån anledning ”snabbisar” eller ”quickies”. Informatörer heter enligt gammal fin homofob tjyvhederstradition ”golbögar”.