Lennart Hellsing fyrtio- och femtiotalsverk ges ut i nytryck och att det är en kulturgärning är naturligtvis en truism. Jag kan uppleva Hellsing som något bortglömd bland lindgrenar och janssöner, men liksom Astrid och Tove var han med och skrev om reglerna för barnlitteraturen det magiska året 1945 då de alla debuterade.
Hellsing gillar ord, ord som rimmar, ord som påminner om andra ord, ord som går att vrida och vända tills betydelsen imploderat. I sovstaden sover alla, i sjöstaden står husen under vatten. Kråkor skriver kråkfötter och bor i kråkvinkelvillor. Kvitt samma om barnen är med på dubbeltydigheten, orden smakar gott i munnen och stimulerar fantasin.
Hans böcker bröt en gång mot det puttenuttiga sagoidealet i barnlitteraturen. Han skrev i presens om saker som barn hade runt omkring sej (”Drottning Juliana/ åker tunnelbana”) och presenterade vad som uppfattades som en Revolutionerande Syn på barn:
Det var ganska enkla tankar, att lyckliga barn är mindre bråkiga (Hellsing, 2008).
Han var också av den absoluta uppfattningen att man både kan visa nakendansöser och rabbla spritsorter (Sjörövarbok) och göra stillsamt filosofiska dikter om bananers syn på efter-livet (Bananbok) i böcker för barn. Allt detta gör att man så klart borde ha nytryckt hans produktion vartenda år sen de kom ut.
Och som alltid när man bläddrar i böcker från förr-i-tiden slås man av hur synen på att inhalera skitgiftig rök bland barn har ändrats:
Illustratör här är Stig Lindberg, sedermera vår meste porslinsdesigner. Även barn har rätt till kvalitet. Och uppenbarligen även tobak.
Markus Klinton
Helt klart. Hellsing lever. Jag måste hem och göra äldsta dottern lyckligare. Skridskor kanske. Det blir kort dag på jobbet idag…
dr. No
Eftervärlden får väl döma vilken extrem som var tokigast i det avseendet…
Mårten
Rock’n’Roll…
Vi har i mitt föräldrahem några Pixi-böcker som bär undertiteln ”gaturim samlade och illustrerade av Lennart Hellsing”. En favorit är denna:
Storgatan åtta, två trappor upp
dörren till vänster sparkas upp
ut kommer kärringen spottar och svär,
sen kommer Hitler med laddat gevär.
Illustrationen är helt obetalbar…
Gubben Far
Är det någon som sett Katter? Lennart Hellsings musikal. Den om något skulle förtjäna mer uppmärksamhet. As musicals about cats go, tycker jag Hellsing snarast har mer vettigt att säga om katter än T.S. Eliot. Och Gunnar Edander tonsätter Hellsing mycket bättre än Andrew Lloyd Webber (skulle göra). I ett civiliserat land skulle denna stiliga produktion ha lanserats större och åtminstone frambringat en Original Cast Album. Men Katter verkar vara en bortglömd pjäs?
Svartslipsen
”Sjörövarbok” är en av min barndoms absoluta favoritböcker. Säkerligen är det också den som står i skuld till att jag alltid haft en viss fascination för pirater.
Sedan undrar jag om det är någon mer än jag som minns Hellsings ”Tusen och en Natt”-inspirerade diktsamlingar, såsom ”Kanaljen i Seraljen” och ”Fabel från Babel”. Sistnämnda hade dikten om Abd Al-Ee Jar (nej, jag minns inte hur det stavades) från vilken följande versrader är för evigt inpräntade i mitt undermedvetna:
Jag, Abd-Al Ee Jar
Blev utfattig karl
Min fumlige far
Var en Joker;
Som nätter och dar
Åt Rysk Kaviar
Och han spelade bort mig
På Poker.
Ps: Detta är den första kommentar jag någonsin skrivit på en blogg. Den blev längre än jag hade tänkt mig.
Jungman Jansson
”Sjörövarbok” hör till mina barndomsfavoriter också. Och det där med att orden smakar gott i munnen är helt sant, det var någon slags magi i alla märkliga uttryck.
”Angostura” till exempel, som kapten Fuura valde att dricka. I vuxen ålder har jag insett att kapten Fuura måste ha varit en märklig man som satt i en bar och hinkade i sig Angostura.
Anonymous
…En sandstrand med sand…
J-h:n
”Kanaljen i seraljen” var för några år sedan stor favorit för min numera åttaårige brorson, som inte fattade ett smack men älskade språkmagin.
Hampus Eckerman
Det är bananboken som gäller!
Alla skogens djur skulle sitta stumma
Om bananer skulle börja slå på trumma
Slå på trumma, slå på trumma, men vad då med?
För bananer har ju ingenting att slå med!
Mårten
Hampus: Är det Hellsing som skrivit det? Jag har alltid tillskrivit Trazan och Banarne detta verk, de har i varje fall sjungit in det.
Kalle Lind
Mårten: visst är det Hellsing. Kommer från Bananbok. Finns f.ö. insjungen på skiva av den udda duon Fred Åkerström och Gösta Linderholm. Ganska lite av Trazan-låtarna är original. Åberg skrev en del till EBB, ihop med Schaffer, men även de gjorde covers på typ Totte Wallin och James & Karin.
Ördög
Även här i Hellsingfors var Lennart en påverkare av rang. Fniss …
Nåja, jag bodde faktiskt i Tammerfors som liten, men blev påverkad ändå och det med besked. Jag hade ”Katten blåste i silverhorn” (samlingsvolymen från 1963, med bilder av Fibben Hald) till låns från biblioteket under en 70-talssommar, och måste – även om det inte var meningen – mer eller mindre ha lärt mej boken utantill. För ett par år sen fick jag ”Katten blåste …” på nytt i min hand, och häpnades över hur mycket av rimkaskaderna som satt kvar efter 30 år – allt från ”Ali Alkali var smällfet och tjock, mamman var köksa och pappan var kock” till ”Och Abd al-Djilar på en trött dromedar drog fram genom Saharas hetta”.
Jag lånade också ”Daniel Doppsko” på bibblan. Skildringen av hur Daniel mitt i natten vaknar upp på ryggen av Världens Största Djur är i all sin knapphet en av de mest suggestiva scenerna jag läste som barn.
Hampus Eckerman
Korsordsdjuret var ballt också. En zebra med ränder på tvären fick barn med en zebra med ränder på längden.
”Oh Daniel Doppsko i Sålunda stad
doppa sin sko i jag vet inte vad
vatten och vin
och en skvätt bensin
åh, vad min sko ska bli blank och fin.”
Det var i alla fall inledningsmelodin till TV-programmet. Vissa saker bara fastnar.
Ördög
Å harrejävlar. Korsordsdjuret. Bara man sa ett ord tog kräket lika många steg som det fanns bokstäver i ordet. Och Daniel sa ”hovkonditorimästarmarmeladkokningskopparkastrull” och ”födelsedagstårtmarsipanmandelkvarn” och kom en liten bit på väg.
Är det normalt att minnas sånt här efter 30 år? Är det nyttigt? :oP
Claes B
Lennart Hellsins ABC var vår ”husbibel” när jag var liten. Hela familjen kunda alla verser utantill + desmå underfundiga undertexterna som fanns på varje sida typ:
”Handlar Hansons halta höna har haft hiskelig hosta hela halva hösten”
Anonymous
Min son (4 år gammal) är ett stort fan av den klassiska lille figuren Curious George (Nicke Nyfiken). Jag satt nyligen och läste en av böckerna för honom, och kom till denna sida:
Curious George rökandes en pipa
Jag visste faktiskt inte hur jag skulle reagera – skulle jag läsa sidan som den var och riskera att förlora min son för evigt till tobakens beroendeframkallande grepp? Eller hoppa över denna sida och förta honom vetskapen att den lille apan tyckte om att koppla av med en trevlig rök efter middagen?
Till slut valde jag att censurera en aning – jag läste texten ”After a good meal, George felt very tired”, och skippade raden ”and a good pipe”.
Jag måste säga att denna förnumstiga censur av något min son troligen inte ens bryr sig om ändå (han frågade aldrig varför George satt och sög på en pinne som det kom rök ur t ex), kändes helt fel efteråt. När vi läser om den tror jag att jag ska ge min son den fulla versionen. Om den dög för barn på 40-talet borde det nog fungera nu med.
Kalle Lind
Anonym: jag har skrivit om Nicke Nyfikens goda pipa rök här:
http://kulturarbete.blogspot.com/2008/09/dom-gr-verkligen-inte-sna-barnbcker.html
Gubben Far
Just vad jag trodde! ”Katter” är en bortglömd pjäs. Men i Tammerfors har den spelats, i finsk översättning, och då blev den säkert ännu bättre: eftersom de finska skådespelarna inte hade några egna gulliga barnversminnen av Hellsing spelade de den som riktig musikal, lite aggressivt.
Men du Ördög? Hellsing på finska finns väl annars inte alls? Jag har bara hört Krakel spektakel på finska. Kan du den? Det hängs och svängs förvisso i gardinen, men i stället för att fråga: ”Krakel Spektakel vad tänker du på?” frågar finnarna: ”Aapeli Konsta, korjaatko sen?” – vilket betyder ’Aapeli Konsta, lagar du den?’ Så blev det en sedelärande liten vers i stället!
Ördög
Morjens farsgubben!
Jag hade faktiskt´inte en aning om att Hellsing fanns på finska. Blotta tanken på att ”översätta” den formen av poesi känns smått absurd. Hellsing använder ju orden snarare för deras klang och rytm än i syfte att förmedla ”information”. Hur överförs egentligen sådana dikter till ett annat språk – ett helt obesläktat sådant – så att både ”innehållet” och ordlekarna bevaras?
Man kan ju skriva finska dikter av likartat innehåll som Hellsings alster, och behandla finskans ord på samma sätt som Hellsing handskas med svenskans – men är det samma dikt? Nåväl, jag tog mig före att söka lite på nätet, och hittade följande nästan exakt decenniegamla text från Turun Sanomat. Enjoy.
http://www.turunsanomat.fi/kulttuuri/?ts=1,3:1005:0:0,4:5:0:1:1999-02-15,104:5:23475,1:0:0:0:0:0:
Gubben Far
Katsopas! Kiitos, kiitos, suurkiitos! Där var det. Några översatta böcker har jag inte sett, men det var väl just bara det där, Krakel spektakels ab-cd-rom, som översattes. Fullt möjligt är det i och för sig, som all versöversättning blir det en sorts blandning, hälften översatt, hälften omskrivet. Frågan är om det är meningsfullt. Men Hellsing översatte ju engelsk barnkammarvers till svenska.
Camilla Grepe
Mmmm… ”Kapten Dös slog sig lös med en nakendansös.”
Boken kommer i nytryck (köp den!) och kulturskymningen lättar.
Ännu en generation är räddad.