Om Kalle Lind och andra gubbar

En man med ett skägg firar folkfestvecka! Del 4: Dragspelsstämman i Hjo.


Det är så klart skott mot sittande mål att insinuera att det mest är gamla som gillar dragspel, men det är ju inte klokt hur gamla de är som gillar dragspel! Och de var ju ohyggligt gamla redan 1984 – när boken är ifrån – och måste alltså vara urgamla nu! Mina damer och herrar, ni betraktar kanske i detta nu världens äldsta män! Medicinska mirakel!

Damerna som står och diggar inför några jämnåriga alfahannar med varsitt bälgaspel sänker snittåldern med flera tusen år. De verkar ha så kul. Den ena klappar till och med händerna.

Och allt försiggår i Hjo.

Det här är det Sverige min generation så hjälplöst försöker skaka av sig. Vi flyr till New York och skaffar fräscha vindsvåningar och namndroppar amerikanska sextitalssitcoms som vi aldrig har sett – allt för att ingen ska se att vår morfar stått med en bandspelare på magen och fångat upp ljudet av gamla polkor.

Det är ett Sverige som vi medelklassmänniskor i storstan helt frankt förutsätter har försvunnit. Men svänger man av från allfarsleden den andra helgen i augusti så hör man åter det diskantrika ljudet från de gamla bälgarna. Polskorna traderas än. Någon upprätthåller traditioner. Det gamla Sverige lever jämsides med det nya. Och jag är inte alldeles säker på att det är det nya som skulle vinna i en tvekamp.

Föregående

En man med ett skägg firar folkfestvecka! Del 3: Upplandsschottisen.

Nästa

En man med ett skägg firar folkfestvecka! Del 5: Porslinsfestivalen i Lidköping.

9 kommentarer

  1. Johan Wanloo

    Det kanske kan intressera goe herrn att jag också vid ett tillfälle kannibaliserat och gjort mig lustig över den där boken:

    http://johanwanloo.blogspot.com/2008/12/studentorkesterfestivalen-i-uppsala.html

  2. Andreas

    Ärligt talat – vill vi att detta skall försvinna? Vad skulle bli kvar? Vi skulle alla sitta där med en kaffe latte, i nerdiga glasögon och undra vem vi egentligen är och inte förstå var vi kommer ifrån.

    Jag menar, det här måste ju få finnas, och till och med uppmuntras, om vi andra skall kunna släpa fram dem varje midsommar och tycka att det är lite lagom genuint svenskt – innan vi såklart återvänder till kaffe latten…

    Mer bälgaspel åt folket!

  3. Kalle Lind

    Sofia: jag älskar också anblicken av gamla människors kameltår.

    Wanloo: jag skrattar gott. Och känner sympati med aggressionen. Man försöker vara tolerant med det mesta, men så fort nån sprallgök tar på sej tokig hatt och kallar sej spexare osäkrar jag min revolver.

    Andreas: hört. Det är klart att det inte ska få försvinna. Dels för att det ger en skara människor (säkert mycket större än vi tror) tillfredsställelse, dels för att det stör Stakka Bo-människornas världsbild och självuppfattning. Och ju stördare Stakka Bo blir, desto nöjdare blir jag.

  4. John

    Gör herrn med bandspelare i händerna en bootleg?

  5. Sofia

    Jag älskar de blå byxorna kvinnan på bilden ovan har.

  6. Gubben Far

    Ja! Roligaste bilden! Tack vare bootleginspelaren, och till upphovsmännens stora förtret, kommer musiken, redan en halvtimme efter konserten att ligga ute på pensionärsföreningens kaffebord.

  7. Anonymous

    Så du har också dåligt samvete över att du gillar Detektivbyrån?

  8. Nonsensakuten

    -Så du gillar dragspel, stämmer det?
    -Hjo…

  9. Urban

    Det finns faktiskt en relativt livaktig ungdomskultur som håller på med folkmusik, gammaldans etc. De är inte så många procentuellt sett men de kan samlas i ganska stora skaror. och det är en ganska härlig umgängesform. Men det är en annan diskussion.

    U.J.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén