Magnus Uggla har åter igen nedkommit med en Karl Gerhard-CD – Karl Gerhard passerar i revy – och det är en lika märklig produkt som den föregående, Ett bedårande barn av sin tid (2006). Det låter som om Uggla tagit KG:s gamla stenkakor, rensat bort knastret och Karl Gerhard själv och sen lagt sin egen gälla sång ovanpå. Man kan undra varför.
Jag betvivlar inte Ugglas kärlek till Karl Gerhard. Att det här är ett hjärteprojekt är uppenbart; jag förutsätter att Ugglas egna alster säljer förbannat mycket mer än hans struttiga covers. Nånstans anar jag en vilja att visa upp den gamle kuplettmakaren och estradören för en ung publik. I innerkonvolutet finns adressuppgifter till Karl Gerhard-sällskapet och liner notes av Jan Gradvall – för övrigt i princip copypejstade från förra Uggla-sjunger-Gerhard-cd:n – där han sätter sin yrkesheder på spel med avslutningen: ”Bli inte förvånad om folk förfestar till Karl Gerhard-kupletter även 2037”.
Jag kommer att bli förvånad, Jan. Jag kommer i synnerhet att bli förvånad om någon upptäcker Karl Gerhard via Uggla. För här görs faktiskt inga ansträngningar alls att göra Karl Gerhard begriplig. Kupletterna, med sina hänvisningar till författarna Marika Stiernstedt och Lubbe Nordström, hovreferenten Waldemar Swahn och operettsångaren Adolf Niska, lämnas helt okommenterade.
Jag själv, som nog är förhållandevis påläst när det gäller svensk nittonhundratalshistoria och som tryckt i mej KG:s alla fyra memoarvolymer och tror mej ha en viss koll på hans intresseområden, fattar inte riktigt allt i rader som:
Sig Albion förklätt till rättens kämpe
Nej, se godafton vackra mask!
Men som på dominon har lyft
Av ideal såg ej ett dyft
Herr Lord sigillbevarar’n kan sig lämpe
Han är Europas biskop Brask
På krigsfot går han i damask
Nej, se godafton vackra mask!
Hade jag velat introducera Karl Gerhard för en ny publik, hade jag plockat med nån sorts bruksanvisning. Inte alla vet att Albion är gammelkeltiska för Storbritannien, minnet av lappen biskop Brask fäste vid riksdagssigillet börjar blekna. Och helt fördomsfullt funderar jag hela tiden på om Uggla själv verkligen vet vad han sjunger om. Eller är det som när Siw Malmkvist sjöng in tyska schlagers?
Jag inser att det hade krävt ett femdubbelt cd-häfte om man ska förklara alla finurliga anspelningar som ”det är väl inte utan att vi alla känt/ leda vid herr Swahn” (Jan Björklunds skola har inte plats för den grekiska myten om Leda och svanen Zeus).
Men en vägledning hade väl ändå fyllt en funktion, om man nu vill visa upp den snitsige kuplettmakaren för en publik som inte har järnkoll på Vilhelm Mobergs engagemang i Kejneaffären, Jussi Björlings alkoholism och Albert Engströms otrohet.
1967 skrev Povel Ramel en Karl Gerhard-pastisch. Poängen med den är att den låter lika elegant och svårtillgängig som en KG-kuplett, men dessutom också består enbart av nonsens:
Det kan alltid diskuteras
uppå Operabar’ns café
där en granne malträteras
av herr Plysch och fru von B
Likt Vesuvius och ”Ettna”
de sin verbala lava spyr,
hugger himlande och grättna
sitt lösgarnityr
i moralens kakglacyr
Problemet är att för en publik idag är Karl Gerhards sirligheter precis lika svårtillgängliga som Povels medvetna återvändsgränder. Och där kan jag faktiskt inte se att Uggla hjälper nån på traven.
Gubben Far
Nej, minimal påläsning och lyssnarhjälp verkar det vara. Liner notesen på förra Uggla-sjunger-Gerhard-CD:n var för övrigt copypejstade från wikipedia. Det vet jag för det var jag som skrev dem.
Ola Berg
Vad du egentligen vill säga är att när Uggla gör sin tredje KG-CD, så vill du kontrakteras för att skriva den medföljande tolkningsnyckeln.
Heliokles
Nej, man undrar ju varför karln gör det här. KG var en banbrytande personlighet som det visserligen är roligt att läsa om, men som man knappast kan lyssna på numera mer än i små doser med en snitslad guide.
Kul referens till Povels "Det kan alltid diskuteras.", för KG var ju en av Povels stora idoler, även om Povel gjorde precis tvärtom och aldrig refererade till dagspolitik i sina texter. Magnus Uggla borde hellre ha gjort nyinspelningar av Johnny Bode. Det hade varit mer hans artistiska nivå. 🙂
Mårten
Jag antar att jag kommer att påminnas om att jag ursprungligen hittade den här artikeln genom en länk på den här bloggen, men den är ändå belysande för problemet:
http://ankpressen.wordpress.com/2010/09/10/sista-generationen-som-forstod-satiren-i-karl-gerhards-okanda-hasten-fran-troja-snart-borta/
Kalle Lind
Ola: du är nåt på spåren.
Gubben Far: intressant. Jag gick så klart genast in och jämförde. Passagen om "Vem i helskotta är det som rycker i tåten?" är ju ordagrann.
Heliokles: jag hör till dem som faktiskt försvarar Uggla. Inte för att jag gillar musiken och inte för att jag tycker spaningar om att barn är äckliga eller lapplisor pissfittor är särskilt träffsäkra, utan för att han faktiskt har byggt en unik position som samtidskommentator inom mainstreammusikens domäner.
Mårten: känner inte igen texten. Har jag länkat till den? Det var ju bra gjort av mej i så fall.
August L S
Jag har funderat på det där med Lord Sigillbevararn som kan sig lämpe. Ligger det någonting annat i uttrycket än att Storbritannien är en plats där aristokratin och adeln har/hade ett starkt fäste? Annars tycker jag versen om kyrkministern som är fet är klurigare.
John
Kan det inte bara vara så enkelt att Uggla gjorde en "The-artist-former-known-as-Prince"-grej och med hjälp av KG uppfylla sitt kontrakt med det förhatliga (enligt Uggla) skivbolaget och det antal skiv-släpp som han enligt kontraktet skulle göra?
Och jag är måhända väldigt elak, men om jag skulle vilja hämnas på ett skivbolag som jag känner mig rövknullad av, så skulle jag nog ge ut två jävligt obskyra plattor som inte riskerade mina fans lojalitet, och som inte innebar någon vidare ansträngning i form av eget låtskrivande, och som dessutom kanske sålde så dåligt att det blev en förlustaffär för skivbolaget. Men det är jag, och jag är elak och hämdlysten.
Och så hade jag kanske inte räknat med briljanta skriftställare som Kalle Lind?
Vad jag däremot hörde på Ugglas eget radioprogram i fredags (visst har jag hört även dig där, Kalle?) så har han nu lämnat sitt skivbolag – alldeles precis nyligen efter 35 år. Och han var noga med att säga att han INTE fått sparken.
Fan, är jag världens största konspirationsteoretiker nu?
Anonymous
Varför tror du att Björklunds skola har mindre plats för de gamla grekerna än den fritt forskande flumskola den ersätter? Annars brukar ju Björklund anklagas för att propagera för just den sortens klassiska kunskaper…
elin lantto
Tsk, det ska ju vara utan all upplysning. På det sättet skiljer man agnarna från vetet – "nå, vet du vem biskop Brask var eller inte?".
Och Ugglas gaaaapiga sätt att sjunga är helt kongenialt med Karl Gerhards elaka texter. Det är ju sånt här han borde göra isf det han gör annars.
@Heliokles: KG kan man lyssna på 24/7. Och känna sig bildad.
teodor
Ville bara säga att jag såg Magnus Uggla som hastigast på thailändska ambassaden i Stockholm förra torsdagen.
Svante
Lord Sigillbevararn = Lord Privy Seal = Clement Attlee om sången är skriven 1940-1942. Annars finns hela listan här:
http://en.wikipedia.org/wiki/Lord_Privy_Seal
Heliokles
Elin: Då är du mycket mer bildad än jag. 🙂
Ahrvid Engholm
Sigillbevararen är det formella namnet på en viss brittisk regeringsledamot. Texten är troligen från WWII (tips: "krigsfot") och torde handla om någon krigshändelse som KG är missnöjd med. (Att britterna inte bankat Hitler i skallen tillräckligt hårt, eller så.) Notera "dominon", som trol anspelar på "dominion" (beteckning på vissa medlemmar av The Commonwealth).
Att KG:s texter syftar på gamla saker är dåligt skäl att förbigå detta geni! Vi avnjuter ju t ex Bellman fortfarande, utan att folk vet vad t ex en "skoflickare" är. Man får lära sig, ana betydelsen eller strunta i det och försöka avnjuta det i alla fall. De flesta som gillar opera hör ju inte ett ord (och skulle inte begripa dem även om opera inte bestod av att skrika utdraget med otydligt uttal).
–Ahrvid
Gubben Far
Tack Ahrvid,
God afton vackra mask är ovanligt dunkel, även för att vara KG, tycker jag. Men det här var 1936, Köpmännen i Nordens Venedig, då han ville vara extra litterär och ge Zarah Leander extra bra texter. Men en domino var ett slags prästkappa från början, som blev namnet på en "maskeraddräkt bestående af en fotsid, med kapuschong försedd, vid kappa som bäres i förening med svart halfmask för ansiktet" (SAOB). Jag tror att "krigsfoten" syftar på de förhandlingar utrikesministern och Lord Privy Seal Anthony Eden förde med Hitler 1934-1935 om Versaillesfördaget, som slutade med att Hitler bröt fördraget och började rusta upp den tyska armén. Dessa virriga tider, dessa dunkla anspelningar…
gustavian
"God afton vackra mask" var också Gustaf IIIs replik till Anckarström den där marskvällen 1792.