Det är inte alltid alldeles enkelt att hänga med i de resonemang Ann Ekeberg för i sin fylliga stridsskrift För Sverige – på tiden: en exposé över ungdomskulturen (1991). I bokens slut kommer hon på nåt vis in på försvaret, som på nåt vis leder henne över till gamla östblocket, som på nåt vis har med rock att göra:
Jag ställer än en gång den väsentliga frågan: Varför frågar sig ingen varför rockmusiken var ’förbjuden’ i östländerna? Rocken hördes naturligtvis över murarna. Förr, när Västberlin hade stor rockkonsert satt den östtyska ungdomen och diggade. Jag tror att militären i östländerna förstod att rocken fördummar och demoraliserar. Pojkarna, de blivande soldaterna, säckar ihop och förlorar försvarsviljan.
Därefter citerar Ekeberg tidningen Värnpliktsnytt, där 50 av 61 tillfrågade popartister berättar att de inte gjort lumpen. Ekeberg: ”De anledningar de uppgav för erhållandet av frisedel, reagerade i varje fall jag mycket starkt på”.
Ovanpå det citerar hon några av de anledningar popartisterna lämnat fram, underförstått de anledningar hon reagerat starkt på.
Jan Peter Borger (Treat): ”Jag har ett öra som inte riktigt fungerar som det ska”.
Peter Grönwall (Sound of music): ”Får ont i huvudet och sover dåligt vid överansträngning”.
Dan Tillberg: ”Sköt upp mönstringen till jag var 21 år. Då hade jag fått en dotter så jag gick bara in och drog upp alla sociala skäl jag kunde komma på. Jag försökte vara så ärlig som möjligt.”
Utifrån dessa utsagor av dessa storstjärnor konkluderar Ekeberg:
Många i de numera fria öststaterna uttrycker sin rädsla över att de kommer att bli överösta av flumkulturen från väst. Jag undrar om vi tillsammans kanske borde börja bygga murar – skyddsmurar!
Visst finns det något motsägelsefullt nånstans i det här resonemanget?
Petter B på Rostorp
Det här var roligt. Jag har med olika flödesscheman och logiska analysmodeller försökt förstå vad Ekberg egentligen tycker om den gamla goda ddr-militären (antagligen att de var riktiga praktsoldater). Även hennes starka reaktion mot superstjärnornas frisedelsargument är spännande att filosofera om. Det kan ju ha varit ren medkänsla, men jag lutar mot någon slags misstro. Slutligen är ju såklart frågan om Ekberg verkligen argumenterar för ett återupprättande av järnridån. För att skydda östborna (Honeckers gamla paradargument). Där är nog svaret otvetydigt ett rungande ja. Intressant blandning av åsikter från en högerkristen åsiktsmaskin.