Dessa spalter har tidigare tagit upp den numera utdöda musikgenren anti-Spanien-spanienschlager: den svenska vänstermusikrörelse som skrev hätska nidvisor till Francos diktatur, gjorde det gärna till melodier som luktade sangria. Som en medveten ironisk effekt naturligtvis.
För att det skulle finnas en antispansk spanienschlager krävdes förstås en prospansk spanienschlager. Och prospansk spanienschlager fanns därför att det fanns ett intresse för all den kultur Spanien kunde erbjuda – grisfest, sololja, otrohet – hos den stora massan. En av sextitalets största folkrörelser var förflyttningen från kalla Nord till den garanterade solbrännan på Kanarieholmarna och Mallåkra. Trots att politiska kommissarier hytte med pekfingret fortsatte de oupplysta klasserna att dra till fascistdiktaturen över vintern.
Intresset för den spanska kulturen, äkta eller turistanpassad kan kvitta, ledde till att Svensktoppen invaderades av låtsasspanska. Dansbandet Schytts sjöng ”Hasta la vista”, varje gång Stikkan Anderson var på solsemester kom han hem med Abba-texter om ”Fernando” och ”Hasta mañana”. Släng på lite syntetiska kastanjetter och nåt som vagt påminner om en flamencogitarr och du hade en garanterad hit i sjuttitalets begynnelse.
Störst av dem alla var naturligtvis Sylvia Vrethammars ”Eviva España!” (1973), känd inte minst för alla som brukade hänga på restaurang Möllan i Malmö i början av 2000-talet (hade man riktig tur kunde man få se den legendariskt buttre krögaren Sadetin i bolerohatt).
”Eviva España!” är inte den intelligantaste text som skrivits. Av barmhärtighetsskäl låter vi bli att nämna att författaren hette Leif Nilsson. Som så många andra svensktoppslåtar från tiden var det fråga om en översättning, originellt nog från flamländskan. Den belgiska schlagerstjärnan Samantha hade en enorm framgång i hemlandet, så enorm att låtens kompositör Leo Caerts fick skrivkramp för resten av livet.
Samantha fick dock se sej snuvad på de internationella framgångarna: i Holland och Tyskland var det holländskan Imca Marinas version som slog, i Skandinavien men också England var det vår egen bossadrottning Vrethammar som fick äran. I England hette dock låten ”Y viva España!”, för att åtminstone låtsas att upphovsmakarna hade nån orientering i spanskan.
Den svenska titeln lånades från det flamländska originalet, så det är inte den här Leif Nilssons fel att Sylvia sjunger hittepå-ordet ”eviva”. Resten av texten måste han dock förklaras skyldig till:
Jag har varit på semester i Marbella
och bara tänker och drömmer español
Och mitt hem går mest i rödgult kan man säga,
själv har jag solbrännan som väl är i behåll
På spanska folkets eldighet jag tänt
och lagt mig till deras temperament
Ifrån väggen tar jag mina kastanjetter
för här ska dansas flamenco, ska ni se
Det ska smattra i parketten
när jag sätter igång en rivig grej med klackarna, olé!
Man struntar väl i gammal töntig pop
för spanska stilen den är bättre opp
Sedan sitter man apatiskt här och deppar
när regnet öser ner och livet går i moll
Kommer på mig att forma mina läppar
till ord som ”playa” och ”Costa” och ”Del Sol”
Med banderillen stadigt i min hand,
jag jagar härmed kylan från vårt land
Vrethammar anade nog inte vad hon skulle utsättas för när hon sjöng in de eldigt enfaldiga raderna. Snälla fascisthatare upplyste henne på gatan att hon var en fascistjävel och ringde hem till henne på nätterna för att understryka det. ”Eviva España” fick strax ny text av protesttrubaduren Ewert Ljusberg, som med livsfarlig härjedalsbas kontrade:
Du har hört om nöd och lidanden i Spanien –
bara snack från nån tokig bolsjevik
Du är glad när du får känna sandens strand igen,
du har aldrig hört ett Francooffers skrik
Vad bryr du dej om våld och politik?
Det var känsligt det där med våld och politik, då på sjuttiotalet. Nästan ännu känsligare var det där med musik. Vrethammar hävdade med emfas att det naturligtvis inte var hennes avsikt att hylla Västeuropas grymmaste diktatur, men samtidigt är det svårt att tolka utropet ”eviva España!” som något annat än en hyllning.
Även om jag har svårt att respektera folk som ringer hem och skäller ut människor de inte känner för politiska ställningstaganden de inte gjort, så förstår jag nog irritationen i sak. Nån måtta kunde det väl vara med aningslösheten också på Svensktoppen.
Gustav
Är Fernando verkligen "prospansk"? Jag har alltid tänkt att den engelskspråkiga texten handlar om spanska inbördeskriget (även fast det sägs att det ska vara mexikanska revolutionen som berörs). Men varför hyllar man revolution och frihetskamp på engelska medan den på svenska handlar om kärlek?
dr. No
Då är det bättre nu, när det inte är så känsligt med våld och politik längre.
Anonymous
Fernando: Stickan skrev den svenska texten, Björn Ulveaus den engelska, som helt riktigt utspelar sig i ett gränsområde någonstans i latin- eller mellanamerika. En flod nämns, Rio Grande, vilket förstås kan tolkas som att det är i Mexico det handlar om.
För övrigt tycker jag din lite sura avslutning doftar 70-tal. Schlagers kan visst vara hur aningslösa som helst.
/Kenneth Karlsson
Simon F.
Klart schlagers kan vara hur aningslösa som helst. Det är ju liksom bevisat. Men samtidigt är det ju helt rimligt att irritera sig på artister som i all sin aningslöshet hyllar fascistiska massmördare.
disasterarea
Plötsligt började jag gilla Ewert Ljusberg lite mer.
Kenneth Karlsson
Simon F: och när gjorde Sylvia Vrethammar det?
Simon F.
När hon hyllade Spanien 1973. Fullt jämförbart med att hylla Tyskland 1939.
Kenneth Karlsson
Simon F: tur att din stenhårda linje inte har nån betydelse ute i det verkliga livet.
Simon F.
Att tycka Hitler, Franco, m.fl. fascistiska diktatorer är obehagliga är väl inte så stenhårt? Jag kan faktiskt inte komma på någon människa i min närhet som gillar fascistiska diktatorer. Men det kanske hänger samman med att jag är en inskränkt norrbottnisk arbetargrabb. Eller nåt.
Kenneth Karlsson
Simon F: vem har påstått att Syliva Vrethammar gillar fascistiska diktatorer, förutom du själv då? Hon var naiv. Är det helt förbjudet i ditt samhälle?
För övrigt pratar du med en likställd – också arbetargrabb från norrbotten.