Vår teoretiske vän av humor, John Kjederqvist, rabblar i sin bok När ord bli roliga – språket och skämtlynnet (1933) upp alldeles ohyggligt många exempel på ord som blir roliga när de används fel eller rörs ihop. I ett ganska lamt försök till kategorisering berättar han vad som kan göra ”upprepning”, ”omkastning” och ”sammanblandning” så väldigt lustiga.
Vi tar upprepningen först. Ha papper och penna till hands.
Låt oss taga de vanliga ”sa jag” och ”sa han”, som kan vara nog så motiverade men ändå i längden verka något maskinmässigt. ”Som sagt va” vid varje andhämtning är ett annat. Att avsluta varje mening med ”så det så” eller ”för den delen” är inte bättre. Eller när man liksom vill sätta fart i berättelsen genom ett ständigt återkommande ”och så unna för unna” (undan).
När man hört det ett par gånger och sitter och väntar på nästa, och det så kommer ett ”unna för unna”, då är det inte lätt att avhålla sig från att draga på smilbandet. Och jag vill se den, som kan hålla sig för skratt, när han läser bröllopstelegrammen i Birger Sjöbergs bok ”Kvartetten som sprängdes”, där vart tredje telegram är ”Sol ute, sol inne …”
Det var upprepningen.
Urban
Yes. En idolbild på Birger Sjöberg. Det är alldeles för lite BS på den här bloggen!
Däremot kan jag inte minnas att jag skrattade så farligt när jag läste boken.
U.J.
dr. No
Vem är C Uggla?
http://www.bokborsen.se/John+Kjederqvist-bok-till-salu-1427349_1.htm
Gubben Far
Mer Birger Sjöberg åt folket! Caramba!